– Hur gammöl ärru, är det första Sven-Erik Magnusson undrar efter att jag presenterat mig på äkta Filipstadsmål.
Han tycker jag låter ung för min ålder. Själv fyller han 73 år i oktober och är den enda i Sven-Ingvars som har varit med sedan starten 1956.
Efter en stunds tölande (pratande på värmländska) visar det sig att Magnusson hört fel och tror att jag är född 1945 – så jag kanske är "väl ung" för honom ändå.
Lördagens konsert på Jogersö är den näst sista i turnén "Sista sommaren" som mycket väl kan vara bandets sista konsertturné någonsin. Gensvaret har varit stort och fansen som numera består av "fölk i alla åldrar" är både trogna och hängivna, berättar Magnusson.
– Förr fick jag kramar av fansen men numera ska alla ta sådana där selfies. Utanför hotellet där vi bodde senast stod det en välkomstkommitté på säkert 20 personer som alla ville ha en selfie med mig på, säger Sven-Erik och tillägger:
– Fast i Örebro var det en kvinna som väntat i 40 år på att ge mig en kram. Hon passade i och för sig på att ta en bild också.
Under 60-talet var Sven-Ingvars ett av Sveriges största band med fler hits på svensktoppen än något annat band haft. I början av 70-talet spelade bandet in tolkningar av Gustaf Frödings dikter och nådde en därmed en helt ny publik. 1991 brejkade Sven-Ingvars på Hultsfredsfestivalen med ett nytt och lite rockigare sound och skakade därmed av sig dansbandsstämpeln för gott.
– Det är 25 år sedan vi var ett dansband men i somras blev vi inbjudna att kicka igång dansbandsdagarna i Malung. De ville ha lite rockshow som uppvärmning, berättar Magnusson.
Genom åren har en rad kända låtskrivare levererat hits till det gamla kultbandet och det är just låtskatten som Sven-Erik Magnusson tror är förklaringen till bandets framgångar. Och så rösten såklart.
– Efter alla år har vi nog blivit djupt rotade i folksjälen. Vår låtrepertoar spänner från 60-talets "Fröken Fräken" till ett par vackra Fröding och hits som "Sommar och sol". Men framför allt har vi fått bra låtar av kända artister som Gessle och Peter Le Marc som verkligen trott på oss. Jag tror även folk efter snart 60 år känner igen min röst.
Om du bara fick välja en låt, vilken skulle det bli?
– Kanske Frödings "Anita" som jag tonsatt själv och som är den mest önskade av Frödinglåtarna. Eller "Byns enda blondin" som är den som sålt bäst.
Vad vill ni ge Jogersö publiken på lördag då?
– Eufori kanske är att ta i, men att man efter spelningen är glad och hoppar och trallar lite – kanske rent av hela veckan efter. Det är det som är meningen med vår musik. Att förmedla glädje och hopp till de som lyssnar. Får jag förresten berätta om när Billy Butt ringde på hemma hos mig för 20 år sen?
Ja...
– Han hade blivit kär i en Filipstadstös och blivit så inspirerad att han ville tonsätta Nils Ferlins "Barfotabarn" år oss. Den kan du väl?
Självklart. Jag ä'ju frå Värmland.