Än kommer Mattias Bähr hinna uträtta saker i Oxelösunds församling. Han ska inte lämna sin tjänst som kyrkoherde än på ett halvår – men den första februari börjar han sitt nya arbete som domprost i Linköpings domkyrkopastorat.
– Jag har bott i Linköping tidigare och jag tycker om både staden och domkyrkan. Jag hade inga planer på att flytta, men det finns några få tjänster som jag kunde tänka mig att byta till och de dyker upp så sällan. När den här annonsen dök upp så kände jag att jag var tvungen att söka, men det har varit en lång process, säger Mattias Bähr.
Utanför börjar Sankt Botvids kyrkklockor spela "I denna ljuva sommartid" och Mattias har precis tagit av sig solglasögonen efter att ha gjort den vanliga resan från hemmet i Nyköping till församlingshemmet i Oxelösund. Sommaren har kommit till skärgårdsstaden där han i november har verkat som kyrkoherde i fem år.
– Det har varit fem spännande år. Det jag kommer ihåg mest är de möten med människor som jag haft. Hur vi har gråtit, kämpat och skrattat, känt hopp och förtvivlan tillsammans, säger han.
Han trycker på att han har känt att församling varit ett "vi". Från medarbetarna till volontärerna, de förtroendevalda, kyrkobesökarna och lokalsamhället i stort.
– Jag har velat att alla ska känna sig hemma i kyrkan. Att vi kan känna gemenskap oavsett ålder, kultur eller åsikter. Jag har en väldigt god eftersmak av Oxelösund, fortsätter Bähr.
Men snart ska han alltså ta nästa steg. Av nyfikenhet, eller för att citera en av de kyrkoherdar han jobbat med: "Man får ta gud i hågen och sedan får man pröva". Vetskapen om att han är en i raden av många präster blir tydlig när han visar de liturgiska kläder han använder i gudstjänsten.
– Jag har ett mål med mitt arbete att lämna det lite bättre än när jag började, så att den som kommer efter kan fortsätta och göra det ännu bättre. Sedan om jag lyckats, det får andra utvärdera.
Vem som blir hans efterträdare är inte klart.
– Det är kyrkorådet som kommer att ta i den frågan. Men det som känns bra är att det är sex månader tills jag slutar, så det finns tid.
Egentligen var det två yrken han var säker på att han inte skulle välja. Präst och bonde.
– Min pappa var pastor och det känns ju ofta trist att bli detsamma som sina föräldrar. Jag läste på personal- och arbetslinjen i stället, men sedan kände jag kallelsen. Det är viktigt att kunna ompröva sina livsval, det är en del av att vara människa. Och nu har jag till och med ett växthus hemma i trädgården.
Mattias bor i Brandkärr i Nyköping sedan många år tillbaka, men nu blir det flytt till Östergötland.
– Vi kommer att flytta in i en prästgård. Det blir spännande, jag har inte ens sett hur den ser ut. En sak jag kommer att sakna är närheten till skärgården, men det kommer att finnas nya saker att upptäcka där. Jag försöker att anpassa mig och leva lätt.
Den senaste tiden har mycket av församlingsarbetet kastats om och Bähr tror att coronapandemin kommer att påverka människor lång tid framöver.
– Nu firar vi gudstjänster och har sommaröppen kyrka. Ibland träffas vi utanför kyrkan. Vi försöker hitta en gemenskap och göra det så säkert som möjligt.
– Många känner en stor sorg. Jag har pratat med personer vars föräldrar lagts in på sjukhus. De har inte kunnat besöka dem och sedan har de avlidit. Jag tror att sådana här saker kommer att lämna spår.