Torpet Öster Femöre lever en tämligen undanskymd tillvaro. Trots att det rör sig om en av stadens äldsta byggnader, med anor från sent 1600-tal, är det lätt att missa det där det ligger vid sidan av en båtuppläggningsplats på Femöre. Här har hembygdsföreningens torpgrupp träffats i tre år, någon dag i veckan när vädret tillåtit, för att bit för bit restaurera torpet.
– De som känner att de vill hjälpa till är välkomna. Det behövs alla kategorier av folk. Vi har bland annat lagat fönster och Falurödfärgat huset, säger Margareta Johnsson.
– Museet ger ut renoveringsideér efter gammal stil. Det här får inte göras hur som helst, säger Bengt Grinell.
I dag går Margareta och Bengt och samlar glassplitter från området kring jordkällaren medan Kurt Åkerman flyttar stockar som ska användas för att bygga upp den raserade jordkällaren igen.
Birgit Säfström var den sista som använde torpet, som sommarbostad fram till sin död 2016. Men det var också hennes barndomshem, där hon föddes 1934. Då var Oxelösund ett helt annat samhälle än i dag och från torpets fönster syntes åkrar som sträckte sig ner mot vattnet. Havsutsikten är borta och i stället syns bara väggen på Oxelösunds båtvarv.
Det är kommunen som äger torpet och hembygdsföreningen som har nyttjanderätten. Men torpgruppen hoppas att folk ska hitta hit.
– Det är för få som vet att det här finns. Det är allas, så det är fritt fram att komma hit, sätta sig i trädgården och fika, säger Margareta Johnsson.