– Oj, vad vi har gått igenom scenarier i våra huvuden. Det är fortfarande så jobbigt att man inte vet vad som hänt, säger Marija Meiszner, mamman i familjen.
När tidningen pratade med henne första gången var det vinter. Nu är det en av sommarens sista dagar. Katten Lilla My, som försvann i Oxelösund på nyårsafton, har inte setts till. Tomrummet hon lämnat efter sig är stort:
– Vi var så ledsna allihop när hon försvann. Vi bara grät, säger Marija.
Lilla My har varit en terapikatt för familjens dotter Emma, som har autism. Hoppet om att hitta Lilla My försvinner inte:
– Hon skulle lika gärna kunna sitta på trappan en dag, säger Emma.
Men familjen försöker hantera situationen så gott det går. Nu har de en ny terapikatt. I en av fåtöljerna ligger Morran och vilar.
– Hon har hjälpt mycket. Det har flyttat fokuset lite. Hon är med hela tiden, säger Emma.
Familjen vill tacka alla som hjälpt till att leta efter Lilla My.
– Det är fortfarande människor som ringer. Det har ringt hundratals. När vi går ut och går så frågar folk om vi hittat katten än. Det ringde ett barn förra veckan som var ute och letade, säger Marija.
Hon fortsätter:
– Jag upplever att det är många som vet hur det är att förlora ett djur. Det är riktig sorg man upplever. Sedan är det många som vet hur mycket djuren betyder.
Förutom Morran har familjen även katten Morris och hunden Esso.
– De ger så mycket skratt och glädje. Varje dag skrattar vi åt någonting de gör. Och förundras.