Professor Magnus Henrekson, som är senior
forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, ifrågasätter tillsammans med två andra forskare klimatnyttan med Hybritprojektet.
"Hittills har Hybrit och liknande insatser gjorts utan någon kritisk genomlysning av kostnader och nyttor för ekonomin och miljön", skriver forskarna Magnus Henrekson, Christian Sandström och Carl Alm i en debattartikel i tidsskriften Ekonomisk debatt.
SSAB menar att deras omställning, där de gamla masugnarna ska fasas ut, kommer att minska utsläppen av koldioxid radikalt. Dock så kommer det att gå åt enorma mängder el, dels för att tillverka vätgasen som krävs till Hybritprojektet, dels för att driva den ljusbågsugn som planeras i Oxelösund. Samtidigt planerar även nykomlingen H2 Green steel tillverkning av fossilfritt stål.
– Sverige kan kanske framstå som duktigt i en internationell jämförelse och de inblandade företagen får en massa beröm, men för klimatet vore det betydligt bättre att låta bli, säger Christian Sandström, som bland annat är teknologie doktor och biträdande professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, i en intervju med Svenska dagbladet.
Nu pekar de tre forskarna på att fossilfritt stål inte alls blir grönt och att den förnyelsebara el som kommer att krävas skulle kunna göra betydligt större klimatnytta på andra håll i Sverige och Europa. Enligt dem beräknas Hybritprojektet och H2 Green steel år 2045 kräva cirka 70 TWh, vilket motsvarar ungefär halva Sveriges elförbrukning 2020.
"10–12 gånger mer koldioxid skulle kunna sparas genom att använda den här elektriciteten på andra sätt", skriver de.
Här handlar det om att exempelvis exportera svensk fossilfri el till Tyskland och Polen där den då skulle kunna ersätta kolkraftverk, i stället för att genom elektrolys tillverka vätgas till Hybritprojektet. I korthet menar de att utsläppen minskar i en sektor, men på bekostnad av ökade utsläpp totalt.
Det är inte första gången Magnus Henreksson och Christian Sandström skrivit debattartiklar i ämnet. I våras fick de dock mothugg av Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi och Max Åhman, docent i miljö-och energisystem i en debattartikel i Dagens industri.
"En aspekt är att investeringshorisonten för stålindustrin och annan tung industri ligger på mellan 20 och 30 år. Det gäller alltså att börja i god tid före 2045. Det är i detta perspektiv vi bör se Sveriges unika satsningar på fossilfritt stål – och se vilka steg vi kan ta mot fossilfrihet i resten av den tunga industrin", skrev de då.