Det var en gång för, ja, inte så länge sedan, faktiskt bara för sex år sedan. Stadens kommunalråd Benita Vikström (S) och kommunchefen Ulf Lindelöw kämpade med att tvätta bort stadens stämpel som en industri- och bruksort.
Tidigare försök med att göra Oxelösund till en film- och tv-stad hade stupat när företaget, som lanserade idén för kommunalrådet, plötsligt försvann från kuststaden.
Företaget hade omvittnat trassliga ekonomiska affärer bakom sig, men lyckades för en stund sälja in tanken på att göra Oxelösund till ett utbildningscentrum för film- och tv-industrin.
När småbåtsföretaget Promarina visade intresse för Oxelösund och dess småbåtshamnar blev Benita Vikström och Ulf Lindelöw eld och lågor. Det kallades till presskonferens i kommunhuset, som för dagen luktade tjära för att förnimma doften av hav och båtar.
– Det här är en stor dag för oss, sa Ulf Lindelöw.
– Nu sätter vi tillbaka Oxelösund på kartan som ett marint centrum, sa Benita Vikström.
Inte nog med att Promarina skulle ta över småbåtshamnarna, som i Oxelösund är en central sak eftersom de flesta har en egen båt, nej, Promarina presenterade även en plan om att bygga ett storslaget spa- och konferenshotell.
Hotellet skulle byggas vid gästhamnen där Badhusviken och Breviken möts, femtio meter från kajen till Oxelösunds hamn, där stora aggressiva råttor huserade i flis- och skrotupplagen.
Promarina lovade att satsa stort i Oxelösund. Man räknade med att anställa 40 personer till småbåtshamnarna och hotellet.
Hotellet planerades för 120 rum fördelat på tre etagevåningar med soldäck. I havet skulle man bada i varmvatten i form av spillvärme från SSAB och bada året runt.
Arkitektfirman YAJ i Stockholm ritade även in en stor vattenrutschkana, lounger, baddäck, restaurang, café och konferenslokaler.
Arkitekten Ylva Lindstedt säger att som man ritat hotellet har det en ganska speciell form. Och det är inte hennes sak att svara på om det var ett realistiskt genomförbart projekt, säger hon.
Arkitektfirman fick ett uppdrag av Promarina att rita ett hotell, förklarar hon.
Promarina räknade med att plöja ned 140 miljoner kronor i hotellprojektet.
Benita Vikström och Ulf Lindelöw och för all del även oppositionspolitikerna slickade sig om munnen.
Men av hotellprojektet blir ingenting.
Promarinas vd Mats Bylund säger att det inte finns någon marknad för projektet.
Och när det kom till kritan var det inte Promarina ensamt som skulle stå för de ekonomiska fiolerna. Promarina räknade med att andra företag skulle vara intresserade av projektet.
Men frågan är om det någonsin funnits en marknad för ett så storslaget projekt intill Oxelösunds hamn. Få hotell i regionen har till exempel så många rum,.
Men Oxelösunds kommun fullgjorde dock sina åtaganden. Man betalade tre miljoner kronor för en vågbrytare in till gästhamnen. Vågbrytaruppdraget gick till ett av Promarinas företag.
Bo Jender (M) var tidigt skeptisk till hotellplanerna och sa ifrån.
– Vi ska inte bygga några jävla pirar innan de (Promarina) bygger något. Det är en fruktansvärt stor grej att bygga pirar, det är vattendomar som ska vinna laga kraft och föreskrifter från Femöre naturreservat som ska ändras, sa han.
Men det vann inget gehör.
Sex år senare kan Bo Jender konstatera att Promarina brottas med röda siffror i sitt bokslut (minus 15 miljoner 2012) och har ingen anställd i Oxelösund utan delar hamnkapten med Arkösund.
– Vi måste spara pengar, säger Mats Bylund.
Trots att hotellprojektet läggs ned så tycker han att verksamheten i övrigt i Oxelösund fungerar väl. Beläggningen i småbåtshamnarna är 75-80 procent, uppger han, vilket är tio procent mindre än när Oxelösundsföretaget Femöre marina drev småbåtshamnarna.
Benita Vikström tror fortfarande på projektet.
— Inte på ett lyxhotell utan ett hotell kombinerat med gästhamnen och med varmvattenbassäng året runt, säger hon.
Att hotellet hittills inte byggts förklarar hon med finanskrisen.
– Promarina har lagt ned ganska mycket pengar på det här, säger Benita Vikström.
Det blåser en kall vind från Östersjön in mot Oxelösund. Vid i Badhusviken ligger isblock och skaver mot varandra.
Bo Jender står på strandkanten precis där hotellet var tänkt att stå. Han är iklädd en vit morgonrock och med tofflor på fötterna.
Han huttrar i blåsten. Han menar att hotellprojektet var ett luftslott redan från början.
– Det finns ingen marknad för ett så spektakulärt projekt. Vem skulle bo där? Det är billigare att åka till Thailand och där värmer både vattnet och solen, säger han.
Han undrar också hur mycket projektet kostat Oxelösunds kommun i form tid, energi och framtagande av planer. Det kan ingen egentligen svara på.
– Vi i Oxelösund lägger våra smala resurser på fel saker, säger Bo Jender och tittar ut mot inloppet till Oxelösunds hamn.
Ett fartyg kastar loss och styr ut mot öppet hav.