Inga-Britt Karlsson märkte en markant skillnad på hemtjänsten efter att omorganisationen sjösattes 1 september.
– Jag är tvärarg! Det känns som att jag knappt kan lämna min tomt. Jag har avstått från tandläkarbesök en gång – och fotvård. Man gör ju inte allt i september. Ja, handla förstås, det har jag ju inte kunnat gjort.
Inga-Britt Karlsson har precis öppnat dörren till sin och maken Björns radhus i Ramdalen, innan jag hunnit ringa på dörrklockan. Den 80-åriga oxelösundarens man drabbades av en stroke för ett par år sedan vilket inte bara förändrade hans liv, utan även Inga-Britts. Numera vågar hon inte lämna honom ensam annat än mycket korta stunder.
– Jag vågar lämna Björn själv i 45 minuter max. På den tiden hinner jag ingenting, speciellt eftersom jag åker buss. Om man ska ner på stan, gå till affären och sedan hämta en varuvagn, då har tiden gått i princip, säger hon.
– Om han försöker gå upp ur sängen så åker han i golvet och det har hänt ett par gånger. Då har jag fått hjälpa honom upp själv, fortsätter Inga-Britt Karlsson.
Hon har fått beviljat att ha tio timmar avlastning per månad via hemtjänsten. I klartext handlar det om tid då hemtjänstpersonal tittar till hennes make så att Inga-Britt kan gå ärenden, göra läkarbesök – eller till och med få lite lektid, som hon själv uttrycker det.
– Då har jag till och med kunnat träffa en väninna. Men jag är ingen gam, jag har aldrig tagit ut alla tio timmar som jag fått beviljat.
Sedan början av september har avlastningen dock uteblivit. Det hela sammanföll med hemtjänstens omorganisation och Inga-Britt har fått till svar att det inte funnits personal, när hon frågat kommunen.
Hur har det här påverkat dig?
– Negativt förstås. Att man har blivit orolig, hur ska jag göra? Vart ska jag vända mig? Och jag har ju ringt till alla tänkbara.
Medan vi pratar kommer Björn tillbaka, skjutsad i rullstol av en hemtjänstmedarbetare. För den hemtjänsttid som är till för hans del har inte uteblivit. Ibland kan hon smita iväg när de ändå är här. Samtidigt är Inga-Britt noga med att poängtera att hon tycker att personalen gör ett utmärkt jobb och gör vad de kan med den tid de har.
– Det är absolut inte deras fel, säger hon.
Om du skulle få tillbaka avlastningen – vad är det första du skulle göra då?
– Ja, tandläkaren står nog närmast på tur. Jag fick ringa och ändra tiden i dag och sa att det är nog inte säkert att jag kan komma alls.