Solen skiner och forskningsbåten åker iväg en bit utanför Oxelösunds hamn. Båten puttrar på och Ulf Larsson, docent och forskare vid Stockholms universitet, sitter stadigt in sin förarstol. Med sig har han Sture Hansson, tidigare professor. Varje år i juli och augusti tar de vattenprover längs kusten för att följa upp förändringar i vattnet.
– Resultaten går upp och ner, men tyvärr finns det inget långsiktigt resultat, säger Ulf Larsson.
Han förklarar att de områden som har en lokal påverkan är enklare att mäta eftersom det finns en tillföring av näringsämnen i vattnet från land.
– Det är viktigt att vända perspektiv i förhållande till kust och hav och kolla på de områden där det finns problem att lösa. Det finns mycket att göra, säger han.
Båten åker ut lite längre och Ulf tar fram en vattenkikare och mäter vattnets sikt till 6,2 meter. Något som både Ulf och Sture tycker är ganska bra ändå. När vattnet har dålig sikt kan det bero på Ålandsvindar som gör vattnet grumligt.
Vattenförvaltningen har enligt EU:s ramdirektiv som mål att vattnet längs kusten ska ha uppnått god status senast år 2027. Något som Ulf inte tror på.
– Det är för stränga krav för att få Östersjön till det som krävs. Just nu behövs avsevärda förbättringar och det är svårt att uppskatta en tidsram för det, säger han.
Belastningen på Östersjön har dock förbättrats i och med att tillföringen av näringsämnen har minskat. Men man ser inte något resultat än. Därför är det viktigt att veta var i kusten de ska kolla och prioritera. Proverna som tas skickas till ett labb där bearbetning av data samlas och de räknas få resultat vid nästa vår.
– Vi kollar efter kväve, fosfor i olika former och även efter växtplankton som man kan säga är havets skog. Där påverkar det lokala, och även öppna Östersjön sätter sin prägel, säger Ulf Larsson.
Sture sköljer provrören med rent vatten några gånger så att det inte ska finnas vatten från förra stationen i röret. När provrören har fyllts med havsvatten sätter Sture i dem i en kylbox för att de ska hålla sig fräscha till labbet. Han förklarar att Östersjön är mycket känslig och om resultaten skiljer sig beror det troligtvis på föroreningar.
Sture hämtar sedan en vattenhämtare där tre till fyra liter vatten fylls för att kunna mäta kväve, fosfor och en mängd klorofyll som ger mått på växtplankton.
– Reningsverken har en stor påverkan på vattnet och där man bygger nya reningsverk har vattnet visat bättre kvalité. De sätter svar i miljön. Men även om vi skulle sluta med alla typer av utsläpp så skulle det inte synas på cirka 30-40 år, säger Sture Hansson.