Rosentjärn har vid flera tillfällen fått uppmärksamhet för sin mediala närvaro. Senast i våras kunde vi se henne i TV-programmet "Det okända" där hon besökte en besvärad familj utanför Norrköping.
Anu Rosentjärn utbildade sig först till kock och kallskänka, men en dag tog livet en oväntad vändning. Hon plockade upp en bok om övernaturliga fenomen och upplevde plötsligt kontakt med sin döda pappa.
Idag arbetar hon som medium, och erbjuder människor kontakt med anhöriga som lämnat jordelivet. Var femte svensk tror att det är möjligt att prata med döda, visar en stor studie.
Det är dock inte alltid uppenbart när en avliden person försöker kommunicera, säger Anu Rosentjärn. Men hon säger att det finns tydliga tecken – och ibland behöver du bara vara uppmärksam.
– Det kan vara att du får upp tankar, som bara kommer. Men det kan även vara att de visar sig som djur. Det är vanligt med exempelvis fjärilar och fåglar.
Många avfärdar sådana händelser som tillfälligheter. Anu Rosentjärn beskriver dock hur de som ser såna tecken ofta känner en närvaro som är svår att förklara.
– Det är ofta djur kan bete sig väldigt lustigt. Jag vet en bekants släkting som ser nyckelpigor överallt. Det kan vara mitt i vintern de kommer och kryper på dem. Och då, då vet man.
Även apparater kan ge signaler, säger hon. Lampor som blinkar, eller elektronik som beter sig konstigt. Ibland kan känslan också vara fysisk – huvudvärk eller oförklarliga kroppssensationer.
Många som söker upp medium vill få hjälp att komma i kontakt med bortgångna familjemedlemmar. I Anu Rosentjärns tjänster ingår exempelvis seans för 260 kronor, andliga cirklar för 270 kronor och husrening för 1 400 kronor per timme.
Och om man själv vill försöka uppleva tecken?
– Meditation är jättebra. De försöker egentligen komma i kontakt med oss hela tiden men vi är alltid så upptagna och tänker på annat. Men stänger du av andra tankar en stund ger du dem chansen att nå fram, säger hon.
Musik och poddar kan vara verktyg för meditation.
Ibland kan det också finnas en samstämmighet i vad de bortgångna vill förmedla, hävdar hon.
– De vill alltid visa att de är med. Och är det någonting de gjort fel vill de oftast be om förlåtelse. De blir lite klokare efter döden.
Anu Rosentjärn säger att hon själv inte har många kontaktsökande anhöriga. Men ett ögonblick glömmer hon aldrig, när hon låg på sjukhus med 42 graders feber och svår blodförgiftning.
– När jag höll på att dö för sex år sedan kom min bortgångna farmor och berättade för sjukhuspersonalen hur de skulle göra.
Budskapet var att de behövde väcka Anu genom att slå lätt på henne, och att rätt antibiotika snart skulle komma. På några timmar vände tillståndet från kritiskt till stabilt, och febern sjönk.
– Till och med läkaren kom efteråt och sa "det var bra att lilla farmor kom", säger Anu Rosentjärn.