Kai Tamminen visar en av föreningens omsorgsfullt renoverade personvagnar.
Kai Tamminen, ordförande i föreningen Sörmlands veteranjärnväg, spanade efter tåg redan som barn. Fascinationen har alltid funnits där.
Men att driva en veteranjärnvägsförening, och öppna ett museum, handlar om mer än intresse för gamla lok och vagnar.
För att kunna renovera och underhålla föreningens fordon krävs kunskaper och insatser på en lång rad områden, till exempel inom snickeri och sömnad. Därtill kommer alla andra praktiska göromål i samband med föreningens publika evenemang.
– Det ligger otroligt mycket arbete bakom. Man behöver inte vara tågfantast för att jobba med hantverk, säger han.
Själv gillar Kai Tamminen alla möten som uppstår under föreningens veterantågsresor.
– Det blir en mötesplats, med frågor och samtal, säger han.
Han intresserar sig även för järnvägshistorien i vidare mening, om hur den påverkat samhället. Utan en utbyggnad av järnvägen hade det inte funnits ett stort järnverk i Oxelösund, konstaterar han.
Att just kunna belysa olika aspekter av järnvägshistoria, och ge även de besökare som inte är "tågnördar" en bra upplevelse, är ett av målen med det museum som föreningen planerar att öppna. Tidningen har skrivit om planerna tidigare, och om hur de försenats i pandemins spår. Nu hoppas man kunna öppna till sommaren.
På föreningens område finns förutom lokstallet en "banvaktarstuga" som ska innehålla utställningar som ska kunna varieras med hjälp av digitala bilder. Här finns även den nybyggda vagnhallen med nydragna järnvägsspår, där en del av fordonen som nu står utomhus ska kunna ställas in.
Lokstallet i Oxelösund började byggas redan på 1920-talet och byggdes om på 1950-talet.
Och så finns här förstås föreningens alla lok och vagnar. Tyngdpunkten för museet är tänkt att ligga på TGOJ-banan under 1950- och 60-talen. Därmed blir det ett bra komplement till järnvägsmuseet i Grängesberg, där det går att ta del av TGOJ:s äldre historia.
50-talet var en viktig tid för järnvägen mellan Oxelösund och Grängesberg, med elektrifiering och utbyggnad i Oxelösund. I lokstallet finns ett revisionslok som användes för underhåll av kontaktledningen, som TGOJ köpte in då och som är det enda i sitt slag som finns kvar.
– Det vi visar här ska ha lokal anknytning till TGOJ eller vara ett udda fordon, säger Kai Tamminen.
Den som besöker järnvägsmuseet ska få något som inte finns att se på andre muséer, är tanken.
Bakom renoveringarna av fordonen ligger många ideella arbetstimmar och mycket research för att få det att se ut som det en gång gjorde. Allt från färgsättning till mattor och gardiner ska stämma.
En viktig del av föreningens verksamhet är de resor som arrangeras. Även bakom dem ligger mycket jobb. Föreningen är även ett järnvägsföretag, med tillstånd att köra tåg enligt alla de säkerhetskrav som gäller. Man är också infrastrukturförvaltare till de spår man själv äger.
– Det är mycket juridik också, mycket arbete som inte syns men som pågår under tiden, säger Kai Tamminen.
Föreningens ånglok har inte tillhört TGOJ, utan SJ.
Föreningen kör tåg med såväl ellok som rälsbuss och ånglok. Ångloket är kanske det mest fascinerade för många – men samtidigt det av föreningens fordon som kanske passar sämst in i filosofin av att loken och vagnarna ska ha antingen TGOJ-koppling eller vara väldigt ovanliga. Ångloket, av typen E, har tillhört SJ och flera liknande finns bevarade på andra håll.
Men ett fungerande ånglok vill man ju ha som järnvägsförening.