Våren 2011 reste Jerry Andreasson med fru, dotter och son till Turkiet. Efter hemkomsten sökte Jerry vård för magbesvär, han trodde att han på sin höjd fått salmonella. Men läkaren gav honom mardrömsbeskedet. Tjocktarmscancer, en av de vanligaste cancerformerna i Sverige.
Han behandlades med cellgifter, strålning och operation. När han återvände till sin arbetsplats utgick han från att cancern var borta.
Men i november 2012 kom bakslaget. Cancern var tillbaka, den här gången hade den spridit sig vidare till lunga och lever.
Jerry genomgick nya behandlingar. En röntgenkontroll sommaren 2013 visade att cancern fortfarande fanns kvar i hans kropp, i en lunga.
– Jag ser cancern som en fiende, den ska inte få vinna över mig, sa Jerry bestämt då.
För ett år sedan – efter tre års behandling – åkte Jerry ensam på ett läkarbesök. Han mådde bra och förväntade sig ett positivt besked. Men i stället kom ett blytungt besked: Hans cancer fanns nu i tarm, lunga, lever och bukhinna, var obotlig och skulle kosta honom livet inom två år.
– Det kom som en käftsmäll! Jag trodde ju att cancern var borta. Hur kan förresten en läkare sätta en tidsgräns på en människas liv?! I min värld kan jag lika gärna leva 15 år till. Jag kommer aldrig att acceptera diagnosen obotlig. Och jag bryr mig inte om läkarnas tidsram.
Nu har det gått ett år.
Jerry får avancerad sjukvård i hemmet. Han behandlas just nu med antikroppar som ska bromsa sjukdomsförloppet och morfin mot smärta. Sjukdomen och behandlingarna gör honom extremt trött.
– Men jag ger inte upp. Den dag då jag gör det, ja, då lever jag nog inte länge till. Jag är inte orolig för att dö, men jag tänker hänga i längre än vad läkaren sagt att jag kan göra. Tanken på att – eventuellt – missa mina barns uppväxt gör mig förbannad.
Han är envis. Och målmedveten.
– Målmedvetenhet fostrades jag till inom idrotten. När jag växte upp spelade jag fotboll hemma i Göteborg.
Det var i Göteborg som Jerry och Lotta, från Oxelösund, träffades. Tillsammans fick de dottern Lina. När Lina var två år, år 2001, flyttade de från västkusten till ostkusten, där Elias senare föddes.
Under helgen har ett 50-tal av Jerrys släktingar varit här. Vuxna och barn på Jerrys pappas sida samlades på Vibäcks semesterhem.
– Vi hade pratat om en släktträff under flera år. Nu, när det blev av, kom i stort sett alla. Det är fantastiskt att så många åkt så här långt – för en släktträff!