– Man måste se möjligheterna den dagen olja inte är intressant. Det är bra att företaget ligger före och funderar på en lösning i framtiden, säger oljeoperatören Janne Lund.
Han sitter bakom skärmarna i det gröna plåthuset mellan Oxelösunds hamn och Gamla Oxelösund. Jobbet har han haft i 20 år och under åren har han sett hur oljemarknaden gått upp och ner. I början av pandemin var oljebergrummet nästan helt fyllt, i början av november används bara fyra procent av lagringskapaciteten.
Nu finns det idéer om hur anläggningen ska kunna användas i en framtid då olja fasas ut till förmån för fossilfria bränslen.
Under oss finns det plats för svindlande 1 120 000 kubikmeter olja. Jag tar rygg på Oxelösunds hamns vd Douglas Heilborn och går spiraltrappan ner i underjorden. Här öppnar en utsprängd sluttande gång upp sig och vi går i nedförsbacke längre och länge ner i berget.
Anläggningen byggdes på 70-talet för att tillgodose behovet från industri och kraftvärmeverk i Mellansverige och har gjort så i många år.
– I dag så är behovet borta för den svenska industrin, men anläggningen används fortsatt för oljelagring. Nu funderar vi på hur vi kan använda den för någon typ av energiråvara i framtiden och då tänker vi biogas kopplat till den stora terminalen vi har tillstånd för, säger Douglas Heilborn.
Nyligen skrev tidningen om att hamnen fått alla tillstånd klara för att få bygga en naturgasterminal på sitt område. Om beslutet väl tas rör det sig om en miljardinvestering för en anläggning som initialt skulle lagra fossil naturgas, men lika gärna kan användas till biogas.
Oavsett hur den utvinns rör det sig om flytande metan. Något som alltså skulle kunna produceras i oljebergrummet, bara något hundratal meter bort från den planerade terminalen.
– Vi tror att bergrummen skulle kunna fylla en funktion i att till exempel röta slam eller på annat sätt producera biogas. På ett eller annat sätt tror vi att en så här pass stor anläggning kan vara en bricka i spelet för att få till en bra biogasproduktion här lokalt i Oxelösund, fortsätter Douglas Heilborn.
Nere i underjorden väcker lukten minnen från den oljetank i föräldrahemmet där bränslet som värmde upp huset lagrades. Heilborn ringer ett samtal och frågar om vi får ta hissen ner till de undre bergrummen, 40 meter under havsytan. Bredvid hissen finns en smal spiraltrappa och vid sidan om den en topplista över vilka som tagit sig upp för den snabbast. Under två minuter verkar vara tiden att slå.
Hamnchefen får ta i ordentligt för att skjuta upp den stora, röda ståldörren. Efter att ha gått genom en liten betongkulvert blir det plötsligt högt i tak. En stor sal uppenbarar sig och från den gångar ut till fler oljebergrum.
– När det fossila försvinner kan det bli en potentiell lokal energiproduktion här, av sådana råvaror som man kanske kan få tag på i Sörmland, men vi tror också att det här kommer att bli en handelsvara, säger Heilborn.
– När biogas blir en handelsvara blir också råvarumaterialet till biogasen det och handelsvaror är vi vana att hantera på ett eller annat sätt i hamnen, fortsätter han.
Hur långt har de här planerna kommit?
– Det här är på idéstadiet, men vi tror att det här är en fin energianläggning med stor kapacitet. På ett eller annat sätt vill vi använda den kapaciteten även i framtiden.