I boken "Mirakel" träffar huvudpersonen Rakel en man med plommonstop. Ett spöke som det visar sig att bara hon kan se.
Magisk realism. Det är en litterär genre som oxelösundaren Elisabeth Häll inte visste namnet på innan hon skrivit sin debutroman som visade sig kvala in i just det facket.
– Det finns inslag av sådant som inte finns på riktigt, men det är inte det centrala i berättelsen, säger Elisabeth Häll.
Den första riktiga snön har precis fallit över Danvik i Oxelösund och i Hälls trädgård håller snögubbarna på att växa till sig.
I höstas kom Elisabeths debutroman ut. ”Mirakel” handlar om en kvinna "som låter andra vara i fred – och oftast låter andra henne vara i fred”.
– Boken handlar om den resa hon gör. Hon gör saker väldigt mycket på sitt sätt, beter sig ganska fyrkantigt och tar inte åt sig av sociala koder, berättar Elisabeth.
Det visar sig dock snart att hon kan se och höra spöken. Spöken som behöver hennes hjälp.
– Det gör att hon tvingas ta kontakt med folk och blir lite mjukare. Hon får till och med en vän, fortsätter Elisabeth.
Historien utspelar sig inte på någon namngiven plats, men den uppmärksamma kan ana Nyköpings stadskärna mellan raderna.
– Jag har haft gatorna i Nyköping i huvudet när jag skrivit, även om det inte är namngivet.
Till vardags arbetar hon som förändringsledare på Region Sörmland och skrivandet är mestadels en fritidssyssla.
– Sedan jag var liten har jag tänkt att jag ska skriva en bok när jag blir stor – och en morgon vaknade jag och insåg att jag blivit stor. När en kompis sökte en skrivarkurs på en folkhögskola gjorde jag detsamma för att få deadlines och ett sammanhang.
I höstas uppmärksammades hon genom att få Oxelösunds kommuns kulturstipendium.
– Det var jätteroligt. Jag tror aldrig att det gått till någon som håller på med litteratur förut, så det var på tiden.
Elisabeth har fått blodad tand och har redan börjat skriva på bok nummer två. Då är dock genren magisk realism ett avslutat kapitel, åtminstone för den här gången.
– Det sägs ju att man måste skriva minst två böcker för att kunna kalla sig författare. Den ska bli klar för genomläsning till våren, men sedan är det en lång process med redigering. Nu är det en mer psykologisk berättelse om en otäck kvinna.
– Jag har kommit fram till att det bästa bara är att skriva. Den gudomliga inspirationen kommer sällan. Det är lättare att stryka och redigera i något som är dåligt än något som inte finns alls.