Peter och Monica Knutsson.
När makarna 1981 skaffade tomt 500 meter från havet i Oxelösund och byggde hus var Peter ärligt talat inte särskilt intresserad av trädgårdsarbete. Det var mest hustrun Monica som tyckte om att pyssla med växter.
– Men ganska fort överförde hon det till mig och nuförtiden är det nästan jag som är mest tokig, skrattar Peter.
De började i liten utsträckning att anlägga rosrabatter – men sedan tog det ordentlig fart.
– Vi fokuserade tidigt på att höja upp tomten med nivåskillnader med hjälp av torv och stenar. Växterna gör sig på ett annat sätt när man får upp dem, framhåller Monica.
De tycker också att kombinationen mellan stenar och växter är oöverträfflig på flera olika sätt.
Framför altan i söderläge, stenparti med alpiner, vedartade växter till exempel Rhododendron’ och barrväxter. Stora trädet är en Acer shirasawanum `Aureum´. Klippta trädet i mitten är en lärk.
– Dels blir det en helt annan karaktär i trädgården och stenarna innebär också flera andra fördelar mer än rent utseendemässiga. De höjer växtzonen och bidrar till ett mildare klimat, säger Monica.
Att tomten befinner sig i ett kustklimat är också enbart positivt, anser de.
– På våren när det är kallt i havsvattnet hålls växterna tillbaka. I inlandet kan de lätt lockas fram för tidigt för att sedan frysa om det blir frost. Och på hösten när vattnet är uppvärmt får växterna en längre avmognad. Det är ett mer utjämnat klimat, säger paret.
I princip har det varit 30 års slitande arbete för att få dit alla stenar, så pengarna för gymkort har de sparat.
Vy från gatan med många små barrväxter och ljung. Det rosa som blommar är en Phlox.
– Ha, ha, ja jag och min bror har baxat in allt på egen hand. Det fanns knappt några stenar här från början. Först hade vi mest runda stenar, men sedan insåg vi att det är finare med kantiga. En hel del av dem är sprängsten, förklarar Peter.
Makarna odlar mycket i sand, som håller fukten på ett bra sätt, och i våtbäddar.
Efter att ha bestämt sig för var bädden ska placeras och hur den ska formas gräver de bort 30-40 centimeter av jordlagret. Om det är vasst material i botten lägger de en markduk eller liknande för att den ska skydda plastduken som de lägger i. Paret brukar där använda byggplast på rulle.
Physoplexis comosa (djävulsklo) i tråg.
– Låt sedan plasten gå en bit ovanför marknivå för att sedan vika eller klippa i marknivå för att osynliggöras. Sedan måste man bygga bädden på höjden för annars blir det en sumpmark, berättar Peter.
– Vi använder oss av torvblock och sten i kombination och av bambupinnar för att låsa torvblocken. Börja med att fylla ett lager sand i botten, men inte högre än att torvblocken får stöd av marken utanför. Fyll sedan på med ytterligare sand som stödjer torvblocken på insidan, därefter planteringsjord, som inte behöver vara mer än 40 centimeter, förklarar Monica.
– I vissa rabatter har vi ingen jord, utan bara sand, säger Peter vidare.
Plasten i botten gör att vattnet samlas där – och blir som en självvattnande kruka.
Det vimlar av stenar i Monicas och Peters skapelse – både i form av kantsten och prydnadsstenar i olika former och storlekar.
– Växternas rötter söker sig ned till det fuktiga och det är extra viktigt eftersom det inte regnar så ofta här och är torrt, säger hon.
Trädgården har en asiatisk touch med tanke på vindskydden, staketen och lyktorna. Dessutom klipper de ofta träd och buskar i former.
Flest olika arter/sorter har de av rhododendron (över 200), primula och barrväxter.
– Vi har mycket vintergrönt och vill att trädgården ska vara fin året om. Därför är allt från bladfärg till bark viktigt då vi köper in nya växter på marknader i Sverige och utomlands. Vi gör en hel del resor och besöker många andra trädgårdar genom Sällskapet Trädgårdsamatörerna, säger Peter.