År 2008 greps Peter Lindahl från Norrköping misstänkt för ett allvarligt våldsbrott.
Jag har inte haft ett klanderfritt liv. När jag blev häktad kapitulerade jag. Vad ska jag göra av min tid i fängelse? frågade jag mig själv.
Peter började under tiden i häktet att teckna.
Jag hade ett kollegieblock och en bläckpenna, det var det enda jag fick ha där. Jag började låta pennan gå av sig själv, började rita cirklar.
Häktets präst uppmuntrade Peter, bland annat genom att förse honom med material. Prästen uppmanade honom också att delta i Art in prison en konsttävling i vilken interner från över 40 olika länder deltog. Peters bidrag valdes ut som en av vinnarna.
Nu hänger min tavla i ett av konstkvarteren i New York, säger han stolt.
Peter satt häktad i nio månader. 2009 fick han sin dom tio år i fängelse och placerades på Österåkers kriminalvårdsanstalt i Åkersberg. Där fick Peter möjlighet att fortsätta utveckla sitt nyvunna tecknarintresse.
Jag fick tillgång till tuschpennor, akryl- och vattenfärger sån´t material som är okej även på dagis.
Peter har själv inga barn, men andra interner på avdelningen bad honom att teckna bilder som till sina barn.
Kan du rita min cell för min dotter, som kommer på besök nästa helg, undrar så mycket över hur den ser ut? kunde killarna fråga mig.
En idé växte fram. Peter kontaktade Kriminalvårdens huvudkontor, som tog fram "På besök hos pappa din egen målarbok". Boken följdes senare av ett målarhäfte om mammor i fängelse.
Innanför murarna återupptog Peter också ett intresse som under många år legat på is. Han hade tidigare i sitt liv spelat i punk- och proggband samt undervisat i gitarr. På anstalten kunde han sjunga och spela gitarr, ordna en replokal och spela in en skiva.
Jag sjunger bland annat om att våga stanna upp i livet, om kärleken till modet att våga börja om.
På anstalten undervisade han också andra interner i gitarr och måleri.
På det sättet har jag kunnat sprida kunskap och inspiration till andra.
Peter är tacksam över att Kriminalvården främjat hans skaparförmåga.
Den som säger att Kriminalvården inte hjälper har fel. Kriminalvården såg att jag ville göra en förändring och sträckte ut en hand.
Under en period var Peter intagen på anstalten i Nyköping, där Birgitta Larsén höll i målarkurser. Kontakten med henne ledde till att han fick ställa ut alster i Oxelösund.
I dag, onsdag, har Peter vernissage på sin fjärde utställning i S:t Botvids församling. Han kommer själv att närvara för att i Kaffedralen berätta om sitt liv och underhålla med sång och gitarr.
Det här blir som en slags slutfanfar.
Nu förbereder sig Peter inför ett liv i frihet. Han bor på Wäxthusets hvb-hem norr om Stockholm och blir i höst villkorligt frigiven.
Redan i maj kliver han in i OffStockholms verksamhet Kulturklivet, som bland annat använder teater och kultur som verktyg för personlig utveckling.
Kulturklivet vänder sig till människor som på olika sätt stått utanför samhället. Jag har levt i utanförskap i hela mitt vuxna liv. Men i samarbete med Kulturklivet ska jag fortsätta rehabiliteras tillbaka till samhället.
Fotnot: Utställningen "Den röda tråden" hänger t o m den 17 maj.