– Pingstafton 1995 öppnades museet. Det fanns inget i huset förutom en skärmutställning och några enstaka möbler som hade stått kvar, berättar Kerstin Lindh.
Skärgårdsmuseet ligger i en av de äldsta byggnaderna i Gamla Oxelösund. Museet visar idag upp hur en fiskarfamiljs liv kan ha sett ut i Oxelösund. En ny utställning skapas varje år av Kerstin Lindh som själv tillhör den delen av befolkningen. Allt baseras på en historia om familjen Eriksson som visar hur livet för en fiskarfamilj kunde se ut.
– Fiskarbefolkningen har varit en anonym befolkning till skillnad mot lotsarna. Fiskare hade ingen status överhuvudtaget och jag vill lyfta fram den gruppen.
När Oxelösund firade 50 år som stad 2000 föreslog Mayvor Lundberg som är ordförande i styrelsen för museet att en hembygdsdräkt skulle skapas.
– Det hade jag önskat väldigt länge. I Buskhyttan och Nävekvarn har de en enkel dräkt, säger Mayvor Lundberg.
Kerstin bestämde hur dräkterna skulle se ut och 2000 invigdes tre dräkter och en av dessa skänktes till Oxelösunds kommun.
– Jag ville att dräkten skulle se ut som om den kunde ha tillhört en fiskarhustru 1910. Jag tänkte att det är en fattig befolkning och att de inte har råd med några dyra kläder så jag gjorde den här dräkten så enkel som möjligt.
Museet brukar ha runt ett par tusen besökare varje sommar. Förra året var det något färre, något som Kerstin och Mayvor tror beror på att Oxelö krog hade stängt.
– I år hoppas vi på att det ska bli bättre. De verkar seriösa som har tagit över det nu så jag tror att det kommer bli bra.
För att uppmärksamma att Oxelösund firar 70 år kommer det arrangeras ett traditionellt kafferep med sju sorters kakor. I år kommer det dock inte bli några teaterföreställningar vid museet.
– Teatern har vi haft i flera år, men nu blir det inte så. Det berodde inte på corona utan det var bestämt redan förut eftersom det var flera stycken som hoppade av.
30 maj öppnar Skärgårdsmuseet. Mayvor Lundberg berättar att hon verkligen fastnade för det när hon började engagera sig i museet.
– Jag tycker verkligen det här är suveränt. Det är roligt när det kommer barnfamiljer och man berättar hur de har varit här. En gång var det ett syskonpar som gick guidningen och de hade lyssnat så bra så sen kunde de guida föräldrarna. Det är sådana där minnen som gör att man vill fortsätta.