– Påsken var på väg och vi stängde ner gudstjänsterna. Jag tror inte det har hänt i kyrkans historia, det måste vara unikt, säger Mattias Bähr.
Han sätter sig i en soffa, intill rummet där kyrkokaffet precis har serverats efter gudstjänsten. Ett lätt sorl hörs och lite skrammel från kaffekoppar. En ljudbild Mattias Bähr inte hört på över ett halvår eftersom kaffestunderna också togs bort. Nu är det tillbaka igen. Förvisso med restriktioner på antalet besökare, avståndet och allt som hör pandemin till.
– Bara för någon söndag sedan började vi med kaffet igen, det är helt nytt, säger han.
En gudstjänstbesökare stannar och byter några ord med prästen innan hon tar sin rullator och traskar ut. Korsordslösningar har hunnit avhandlats och kaffet smakade gott.
Det märks att många är gladare nu, även barndopen börjar komma tillbaka, berättat Bähr.
Men det har varit tufft. Många som besöker kyrkan är äldre och har tampats med isolering. Bara något så självklart, att kunna gå och sörja en älskad person vid en begravning, har inte varit möjligt för alla.
– Det är hemskt och gör något med oss. Samtidigt är inte livet bara gott och underbart, säger han.
För att hantera den sorgen har Mattias Bähr suttit i många "själavårdssamtal".
Men det finns ljusglimtar från i våras. Bästa minnena är från det ideella jobbet med att leverera mat till äldre.
– När de kom tillbaka och berättade att de mött äldre som gråtit av glädje.
För att någon bryr sig.