– Tanterna kommer ofta fram efteråt och säger tycker att vi varit duktiga, säger Bella Jansson som sjunger i sommarorkestern.
Ett tiotal feriearbetande ungdomar på Oxelösunds sommarorkester riggar upp inför spelningen på Skärgårdsvåfflan. Publiken består främst av barnfamiljer som sitter mellan tallarna och äter våfflor, medan hungriga fiskmåsar cirkulerar ovanför.
– Allt handlar om att bygga ungdomarnas självförtroende! Jag har fått tjata på att det ska låta dåligt i början, sen blir det bättre. Man måste låta saker ta tid. Men det har gått fort med det här gänget, säger Lars Borg rektor för Kulturskolan Oxelösund, som ansvarar för sommarteatern för första gången i år.
Ungdomarna träffades för första gången för tre veckor sedan och har sedan dess varit med i alla delar av arbetet. Från att välja ut låtar och skapa arrangemang till att boka spelningar och marknadsföra dem.
– De får känna på att vara kulturarbetare på riktigt. Från ax till limpa, säger Lars Borg.
Efter en veckas repetitioner var de redo att bege sig ut på Oxelösundsturné – till Järntorget, Svenska kyrkan, restauranger och till kommunens äldreboenden.
– Äldreboendena är roligast. Gamlingarna blir så himla glada, det smittar av sig, säger sångerskan Julia Henriksson. De andra i gruppen nickar instämmande.
Orkestern börjar med första låten, Veronica Maggios "17 år", och koncentrationen är på topp. Piano, blås, stråkar, bas och trummor drar igång och snart även sångarnas stämmor. Därefter drar de av ett stort gäng glada hits: "Sommaren är kort", "September" och "Diggi-Loo Diggi-Ley". Lars Borg står bredvid och dirigerar med viftande armar. Avslutningsvis spelas Hov1:s "Hon dansar vidare". Sångarna rappar verserna och sjunger refrängen.
Har det varit nervöst?
– Jo, att sjunga är känsligt. De som spelar instrument kan liksom gömma sig bakom det, men att sjunga är att säga "hej, här är jag", säger Bella Jansson.
Julia Henriksson håller med, men tycker att det inte är lika farligt längre – hon är med i orkestern för tredje gången.
– Jo, men på piano får man inte heller spela fel. Då förstör man hela melodin och riskerar att alla andra gör fel, säger pianisten Mattias Hultman.
De håller alla med om att sommarjobbet varit utvecklande – och roligt.
– Jag skulle nog kunna göra det här gratis. Eller nästan gratis, säger Mattias Hultman och ler.