– Vi har haft ett par kundaktiviteter per år och jakt är en aktivitet som har vi haft i flera år, säger Martin Lindqvist.
Han säger att han tagit intryck av den debatt som varit under året om företagsledare, bland annat före detta SSAB-ordförande Sverker Martin-Löf, som via företaget SCA bjudit på jakt- och kundresor och även utnyttjat företaget flyg för egen räkning.
Hur SSAB kommer att göra med sina årliga jaktresor beslutas för varje år, i år var i stället en aktivitet skid-VM i Falun, där SSAB bjöd in stora kunder, uppger Martin Lindqvist.
Han var inbjuden av Oxelösunds kommun, för andra gången, och tog tillfället i akt vid fullmäktiges sammanträde att framhålla Oxelösund och järnverket för att man tidigt var framsynt och satsade och utvecklade kylt stål.
Där är SSAB världsledande och nu har den kompetensen spritts till andra delar inom koncernen.
– Här (Oxelösund) har vi kunskapen, säger Martin Lindqvist.
Och det kan vara en anledning till att SSAB i Oxelösund står på stabil grund och inte påverkas i den utsträckning som andra enheter gör efter samgåendet med Rautaruukki.
– Det är ju ett speciellt år för Oxelösund när vi kör på full fart och utan semesterstopp (stopp blir i stället i november) för första gången. Det blir fler tågavgångar och fler semestervikarier, säger Martin Lindqvist.
Men visst finns det farhågor: vad ska hända med koksverket som är ett av världens äldsta? kan Rautaruukki ta över kostillverkningen?
Där utreder man för att se vad som är bäst och mest effektivt.
Martin Lindqvist tog även tillfället i akt att berätta om hur basindustrin motarbetas genom utsläppshandeln, som inte gäller över hela världen, hur länder inför strafftullar och hur EU beslutat om svaveldirektiv, som påverkar fartygstransporterna på Östersjön.
Frakten blir därmed dyrare och det blir extra kännbart för SSAB eftersom man i Norden är långt i från den globala marknaden, förklarar Martin Lindqvist.
På sikt kommer leveranser från Oxelösunds hamn gå ned, säger han.
Utskeppningen av stål utgör tio procent av hamnens frakt.
– Det betyder att vi riskerar att få mindre att göra om vi inte kan hitta andra alternativ, säger Erik Zetterlund, hamnens vd.
Ett alternativ kunde vara utveckla ett samarbete med Brahestad, där Rautaruukkis stål skeppas ut, och Luleå.
– En fråga som borde vara väl värd att utreda, säger Erik Zetterlund.