Även om de själva inte jobbar på bruket längre så har alla familjemedlemmar eller bekanta som berörs av varslen.
– Man kan inte påverka det själv så mycket, jag har en son som jobbar där så man blir ju lite orolig, säger Sven Melin.
Nyheten om varslen inom stålkoncernen har varit uppe för diskussion under fikastunden.
– Det är inte bra det här, säger Leif Alstad och får medhåll av Bengt Pettersson.
– Blir det för mycket nedlagt så blir det ju en spökstad.
Under åren på SSAB har de hunnit vara med om flera neddragningar, sedan 70-talet har personalstyrkan på stålverket nästan halverats. Men bortom varsel och oroligheter skiner de glada minnena igenom.
– Jag hade ju ett roligt jobb, väldigt varierat. ibland var det riktigt grovt och ibland fick man sitta och snickra en fiollåda, berättar Sven Melin.
När han började jobba som snickare i byggnadsavdelningen på 70-talet fanns omkring 30 personer på avdelningen.
– Mina 47 år har varit väldigt bra, det kan man ju inte klaga på, säger Leif Alstad.
Men de är alla överens om att orten påverkas när bruket skär ned.
– Visst kommer det att bli konsekvenser om folk sitter hemma och arbetslösa, säger Bengt Pettersson.