Staffan Hellstrand fotograferades på Folkungavallen i Nyköping för några år sedan. En kär plats för den gamle IFK Nyköpingspelaren.
– Det är en rolig utmaning att gå ut ensam på scenen. Samtidigt är kyrkor en rolig plats att spela på, det är fin stämning. Sankt Botvid är en jättefin kyrka, jag har spelat där förut men det är ett tag sedan nu. Det blir ingen psalm, men kanske någon jullåt, jag har en ny på gång, säger artisten Staffan Hellstrand.
Han gör ett par solospelningarna i kyrkor under hösten och en av dem blir i Sankt Botvid den 24 november. Staffan Hellstrand utlovar låtar från hela sin karriär och även några från nya plattan som han är mitt uppe i att spela in.
– Det blir kul att känna på att spela dem live. Skivan kommer i vår och jag kan inte ens beskriva i ord vad det blir för inriktning, det är väl därför jag gör musik. Det blir lite annorlunda mot vad jag gjort tidigare och det är positiva vibbar, det var längesedan jag kände såhär.
Som ung bodde Staffan Hellstrand i Nyköping och han besöker fortfarande staden då och då, även när han inte är på turné. Nyligen svängde han förbi sin gamla gymnasieskola Tessin, eller vad som finns kvar av den.
– Min mamma bor kvar i Nyköping och när jag besökte henne för ett par veckor sedan tog jag med henne på en liten roadtrip. Då körde vi förbi platsen där Tessin låg, skulle det inte bli något nytt där? Nu är det bara en grusplan.
Du har varit med en hel del på bästa sändningstid det senaste året i och med din medverkan i TV4:s Så mycket bättre. Hur märker du av det nu?
– Det är inget att hymla med att det är en karriärboost. Jag har kunnat göra ganska roliga turnéer efter det och hade premiär i Nyköping tidigare i år. Sedan tar jag det med jämnmod, jag har varit med om både bergstoppar och dalar. Nu har jag absolut medvind, men jag gör samma musik oavsett yttre faktorer, det blir den musiken jag har inne i mig.
– Sedan var det jättehärligt att vara med i Så mycket bättre, vi blev verkligen vänner och har setts flera gånger efteråt. Vi hade julfest tillsammans hemma hos Pär Wiksten, att sjunga ”Helan går” tillsammans var klockrent kan man säga. Jag hade med mig Nyköpingsbrännvin.
Du är 68 år fyllda och har uppnått pensionsåldern. Hur länge kommer du att hålla på?
– Jag kommer inte att sluta. Jag är fullt frisk och har bra shape samtidigt som det finns en stor efterfrågan, jag är ute och spelar mycket. Jag önskar att jag får dö på scenen helt uppriktigt. Det skulle vara perfekt.