Lasse Lindberg och Torbjörn Andersson anno 1973. I mitten kompisen "Jossa" Johansson som spelade tillsammans med Lindberg i bandet "Ögruppen".
Pojkarna på bilden daterad 1973 skiner av ungdomlig entusiasm och övertygelse. Lasse Lindberg och Torbjörn Andersson är med i Fältbiologerna och fast beslutna att sätta stopp för storskaliga exploateringsplaner i Gamla Oxelösund och på Furö.
"Jag är en av dem som är beredd att ockupera öarna Furön och Bjurshalsen om det fattas beslut om att uppföra ett oljeraffinaderi där", citeras Lasse Lindberg i en lika gammal artikel i tidningen Folket.
50 år senare sitter han och Torbjörn på krogbacken i Gamla Oxelösund. Solen skiner och kaffet ryker ur kopparna. Både Oxelö krog och resten av den gamla skärgårdsbebyggelsen är kvar. Det finns ingen bro över till Furö och där syns inte heller något oljeraffinaderi eller andra industrier till.
De två berättar att det på den tiden fanns stora planer. Förutom oljeraffinaderi på Furö så ville hamnen och Järnverket använda marken där Gamla Oxelösund ligger. Allt skulle rivas förutom den gamla sjömanskrogen som skulle flyttas till Jogersö. Detta skulle de tonåriga versionerna av Torbjörn och Lasse sätta stopp för till varje pris.
– Vi bildade en aktionsgrupp tillsammans med folk som bodde här och lyckades samla in mellan 5 000 till 6 000 namnunderskrifter. Vi var med i radiodebatter mot kommunalrådet och Järnverkschefen, berättar Torbjörn Andersson.
– Samtidigt är det här en bruksort, bruket kommer i första hand, fortsätter han.
I ryggen hade de organisationen Fältbiologerna och de två räknade med att kunna mobilisera 500 personer därifrån som skulle ockupera Furö om planerna skulle sättas i verket. Förutom publicitet i lokala medier blev det ett uppslag i tidningen Expressen. Demonstrationer var inte Torbjörn främmande för. Ett par år tidigare hade han klättrat upp i en av almarna i Kungsträdgården i Stockholm som hotades av nedhuggning, en demonstration som gav ekon många år senare.
– Vi hade nog inte funderat på hur vi skulle lösa ockupationen av Furö, var vi skulle tälta eller så. Det var en sådan naiv optimism, man utgick från att det bara måste gå. Det var en sådan kämpaglädje på den tiden, något jag kan sakna idag, förutom hos Greta Thunbergs gäng, säger Lasse Lindberg.
Gamla Oxelösund ligger bokstavligt talat inträngt mellan hamnen och SSAB. Samtidigt är det en symbol för staden och drar många besökare varje sommar. På frågan om det var de som räddade gamla Oxelösund och Furö är de tveksamma. Säger att det är svårt att veta och att man inte ska slå sig för bröstet för mycket, men att de troligtvis hade en del i bevarandet.
Torbjörn Andersson och Lasse Lindberg berättar att det fanns planer på att Furön utanför Gamla Oxelösund skulle få broförbindelse och oljeraffinaderi.
– Man ska också veta att den här tiden är ett paradigmskifte. Det var oljekris och lågkonjunktur i Västeuropa. I Sverige slog de stora skeppsvarven igen och det gamla svenska industrisamhället försvann delvis. Det var en historisk vändning och jag tror att det påverkade besluten att inte industrialisera mer här, säger Torbjörn Andersson.
– Dåvarande kommunalrådet Sven Zetterström (S) var först för exploateringsplanerna, men senare kom han och sa att det var bra att vi stod på oss, fortsätter han.
Hur är det med engagemanget nu, 50 år senare. Skulle ni ge er ut och protestera igen om det hände något liknande i Oxelösund?
– Ja, på med jackorna bara, vi har dem kvar, utbrister Lasse Lindberg.
– Så lätt ska de inte komma undan, säger Torbjörn Andersson.
Gamla Oxelösund ligger inklämt mellan SSAB och hamnen. Bilden är tagen 2005.
Torbjörn Andersson och Lasse Lindberg anno 2023 – och 1973. De yngre versionerna var beredda att ockupera Furön om industrialiseringsplanerna sattes i verket.