Vårens massvaccination handlar inte bara om antalet tillgängliga vaccindoser, utan också om mångas skepsis mot vaccinet.
Att Eva Strand skulle ta vaccinet var en självklarhet. Inte minst för att hon för första gången ska kunna träffa det nyfödda barnbarnet som bor i Norge. Hon har jobbat som undersköterska i Oxelösund i tolv år och den 8 januari fick hon den första dosen eftersom hon bland annat jobbar på ett särskilt boende. I veckan väntar nästa dos.
– Man ska inte låta sig bli så uppskrämd. Med drygt 10 000 döda är jag mer rädd för sjukdomen än för vaccinet, säger hon.
Hon tycker också att det är ett samhällsansvar att ta vaccinet.
– Jag förstår inte de som inte vill ta det. Det är en låg siffra som drabbas negativt, och det finns inga läkemedel utan biverkningar.
Diskussionerna om biverkningarna efter svininfluensavaccinet tycker hon inte håller måttet.
– Det är såklart jättebeklagligt med de biverkningar som blev av svininfluensan, men jag tror inte att de gör samma misstag igen. Det är forskare med lång utbildning som tagit fram det här. Även läkare rekommenderar att ta det. Jag litar på att de vet vad det är de ger.
Hon utgår från en bemanningspool och jobbar både inom hemtjänsten och på särskilt boende. De tongångar som hon uppmärksammat i personalrum och inom vårdenheterna som hon jobbar i, är att det finns en känsla av rädsla bland personalen.
– Många är rädda och vill inte prata om det. Det är som att det är tabu. Flera tycker att det är osäkert och tveksamt. Om jag hade varit tveksam hade jag inte varit det efter min undersköterskeutbildning.
Eva Strand har jobbat som undersköterska i Oxelösund under de senaste tolv åren.
Hennes upplevelse är också att det är fler unga än äldre som är tveksamma.
– Upplysning är det bästa försvaret. Många som jobbar idag, särskilt yngre, har varit i ett friskt land länge där man inte har märkt av så många sjukdomar.
Att fler kommer ta vaccinet när det väl gäller är den utgång som hon hoppas ska slå igenom.
– Jag tror att många kommer ta det när det väl kommer. Jag försöker berätta om mina erfarenheter och att jag bara fick lite ont i armen i ett dygn. Om det kan lugna någon så är jag glad.
Det senaste året har varit tufft med skyddsutrustning som skaver och svett som rinner. Det har också funnits en rädsla hos brukarna – men också flera ljusglimtar.
– Man får göra under och man är till hjälp för någon. Det är värdefullt att hjälpa många att klara av sin vardag. Humor och skratt är också viktigt och det gör det lättare.