En sjuårig pojke dog när han träffades av ett stenblock på kommunens mark i Oxelösund. Efter dödsolyckan spärrade polisen av stenhögen med band. Senare stängslades hela området in.
Det är den 13 mars 2022.
Barnen leker hemma hos farmor och farfar i Oxelösund. Mikael och hans familj är på besök för att hjälpa till med flyttpackning. Farföräldrarna vill komma närmare barnbarnen och har bestämt sig för att flytta till Stockholmsområdet.
Dagarna har sakta blivit mildare och det är dags för en paus från packbestyren. Idén om en utflykt kommer upp.
– Vi tar med oss saft och bullar och åker till en plats vi har sett förut. Där är det vackert, med skog och nakna stenhällar, berättar Mikael.
Han sätter sig i bilen tillsammans med sin fru, barnens farmor och båda sönerna. När de är framme vid utflyktsmålet, som ligger vid Verkstadsgatan, är Mikael med en kort stund. Sedan sätter sig han i bilen och åker tillbaka till huset.
Då ringer telefonen.
– När jag svarar hör jag bara skrik. Skrik och min sons namn.
Med bultande hjärta åker han tillbaka till utflyktsmålet. På marken ligger hans äldsta son, sju år. Pojkens mamma sitter på knä och ger honom livräddning.
Minuter känns som timmar men till slut kommer två ambulanser och sjukvårdspersonalen tar över. Det talas om en helikopter men snart kommer nya besked: helikoptern ska avvakta.
– Det var nog då jag förstod, säger Mikael.
I närheten av utflyktsmålet hade Oxelösunds kommun börjat iordningställa en industritomt. På tomten fanns högar med sprängsten från ett vägbygge. Merparten av schaktmassorna hade kommunen medvetet låtit ligga på platsen. Men en del hade också dumpats där olagligt, enligt kommunen.
Det var på en sådan hög som pojken hade klättrat upp. Ett stort stenblock kom i rörelse och träffade honom innan det rullade vidare.
– Vi hade inte en tanke på att platsen var farlig. Det såg ut som att stenhögarna hade legat där länge. Som om de hade lämnats för att vara en del av naturen, säger Mikael.
Det fanns varken stängsel eller varningsskyltar.
– Det hade räckt med en varningsskylt. Om det hade funnits en sådan hade vi aldrig varit där. Då hade min son varit i livet.
Platsen där olyckan inträffade.
Efter en stund lämnade ambulanserna platsen och förde pojken till Nyköpings lasarett. Mikael och hans fru följde efter i bil.
På lasarettet fortsatte livräddningsarbetet. Men till slut var allt hopp ute.
– Jag har sett liknande scener på film. Då har jag känt att jag förstår vad de anhöriga går igenom. I dag vet jag att jag inte haft en aning. Livet tog slut där och då. Det enda som håller mig uppe är tanken på min andra son och min fru.
Sedan olyckan inträffade för nio månader sedan har Mikael fått stöd av psykologer att hantera förlusten. Det har hjälpt honom. Men han är ändå kritisk till hur systemet fungerar.
– Det var otroligt svårt att få hjälp. När jag försökte själv blev jag bollad mellan olika instanser. Det var min syster som såg till att jag till slut fick den hjälp jag behövde. Utan henne hade det inte gått.
Efter dödsolyckan har polisen i Nyköping inlett en förundersökning om vållande till annans död. Utredningen pågår fortfarande.
Mikael tycker det är bra att olyckan utreds. Om någon har begått ett fel är det bra att det får följdverkningar. Kanske gör det att människor i samma positioner är mer noggranna i framtiden, resonerar han.
– Och om ingen lag har brutits borde lagen ändras. Jag är bara intresserad av att detta inte händer igen.
Fotnot: Mikael heter egentligen något annat.