Hej Katarina, vad har du för dig?
– Just nu njuter jag av att vara ledig hemma i Sverige mellan mina romanskonserter.
Vad kan publiken på Stjärnholm förvänta sig av kvällens konsert?
– Jag hoppas att de får en härlig sommarkänsla med både glädje och sorg. Det blir nordiska kompositörer, Grieg, Stenhammar, Rangström, Nystroem och Sibelius. Bara godbitar.
Du har gjort flera av de stora kvinnliga operarollerna, har du någon personlig favorit?
– Jag tycker om många. Brünnhilde är en. Hon är med i tre operor och "Ragnarök" är den jag tycker bäst om. Där sjunger man väldigt mycket och får ha väldigt många olika sinnestämningar. Först total lycka, senare total förvirring och sorg. Sedan får hon upprättelse. Härligt!
Hur skulle du beskriva skillnaden mellan att stå på scenen på Metropolitan jämfört med i en salong på Stjärnholms slott?
– Haha, ja det är ju lite skillnad. Men koncentrationen är densamma. Underbart på ett sätt att bara fokusera på text och uttryck och slippa tänka på ett helt hav av musiker som rösten ska tränga sig igenom. Det arbetar jag fortfarande med, att ta ned rösten till lagom volym.
Vad har du på gång framöver?
– Jag har en del konserter framför mig både i Sverige och utomlands i höst. I vår kommer jag att sjunga Brangäne i "Tristan och Isolde" och Elisabetta i Donizettis "Maria Stuarda" på Kungliga Operan. Det ska bli väldigt roligt! Att få bli italiensk sångerska igen. Och att kreera en sådan intressant person som drottning Elisabeth av England.