Det syns fortfarande blodfläckar på gångvägen vid ett av Z-husen vid Oxelögatan. När Viola Malmkvist skulle knyta skon för ett par dagar sedan tappade hon balansen i nedförsbacken, föll handlöst och slog sönder näsan. Nu har hon hämtat sig så pass att hon kan gå ut till platsen igen, men det är fortfarande levrat blod på näsan.
– Nu har hon så ont i ansiktet och näsan när hon pratar, så jag får göra det åt henne, säger hennes man Mikael Malmkvist.
– Det trycker och värker, får Viola Malmkvist fram.
Anledningen till att de två tog kontakt med tidningen är den hjälp som Viola Malmkvist fick av några pojkar, i 10–13-årsåldern.
– De kom upp och hämtade mig efter att Viola sagt åt dem var jag finns. Jag tog mina kryckor och skyndade ner, bara för att inse att jag inte skulle orka lyfta upp henne, säger Mikael Malmkvist.
Då kom nästa hjälp. En kille i 15-årsåldern klev ut ur ett av husen och hjälpte Viola upp.
– Sedan väntade han tills ambulansen kom. Hade det inte varit för de här tre killarna hade det kunnat gå mycket värre. Det här är ett bevis på en fin uppfostran från föräldrarna. En stor eloge till dem och pojkarna för att det blev såhär, utbrister Mikael Malmkvist.
Mitt i chocken så glömde de att ta reda på vad de tre killarna hette – och sedan hade de försvunnit. Nu vill paret tacka dem och hoppas att de hör av sig.
– De är ett exempel på att det finns fina ungdomar, säger Mikael Malmkvist.