Eriks underläpp darrar när han berättar om hur han och hans fru vill hjälpa, stötta de ensamkommande barnen.

– Det handlar om empati. Det började med att jag låg i soffan och såg eländet på tv när barnen flydde till Sverige i hopp om en bättre framtid. Vilsna, frusna och övergivna, säger Erik.

Ett stort hus med många rum – här skulle de kunna hysa några barn, funderade de.

Artikelbild

Det var så det startade för fyra år sedan. Sedan dess har de haft ensamkommande barn boende hos sig. Och det har varit lärorikt, utvecklande och många gånger roligt att följa hur barnen mognar, lär sig språket, lär sig att ta ansvar när de känner trygghet och stöd, förklarar Erik.

Men senaste tiden har varit en kamp mot den kommunala myndigheten.

När de själva upplever att de gör en insats tvingas de samtidigt gå en kamp mot myndigheten för att få rätt till ersättning.

Landets kommuner får ersättning från staten för ensamkommande. Det rör sig om hundratusentals kronor per år och ensamkommande.

Erik och Lena har nu erbjudits 1 500 kronor per månad, en summa som inte alls motsvarar vad de tidigare fått.

Erik har motsatt sig ersättningen och anser att de inte alls täcker de faktiska kostnaderna och vill att de specificerar hur man kommit fram till summan.

I stället har det slutat med att en av de ensamkommande fått husrum i ett vandrarhem och då betalar kommunen 300 kronor per dygn.

Erik får inte ihop ekvationen. Oxelösunds kommun kan betala 9 000 kronor i månaden för ett vandrarhem, men bara 1 500 kronor till ett familjehem. Den ensamkommande säger att han vill bo kvar hos Erik och Lena.

– Här känner jag trygghet och kan klara mina studier, säger han.

Men till det säger Oxelösunds kommun nej.

Oxelösunds kommuns chef för social- och omsorgsförvaltningen Katarina Haddon svarar att det "är individuella bedömningar utifrån behov" som styr och att man följer rekommendationerna från Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Men SKL:s ersättningar säger inget om 1 500 kronor i ersättning utan betydligt mer.

Positionerna är låsta.

Erik och Lena är uppgivna. Den ensamkommande är ledsen.

Ärendet ligger nu hos förvaltningsrätten.

Fotnot. Erik och Lena heter egentligen något annat och vill vara anonyma.