– Det var vid det här magiskt stora berget som vi hittade lodjuret, berättar Martin Emtenäs med den där entusiastiska rösten man känner igen från tv-programmet "Mitt i naturen".
I tv-rutan brukar hans berg vara just magiskt stora och ofta belägna i de mest avlägsna delar av världen. Men nu står han vid en nedfallen liten stenklippa bakom Peterslunds förskola i Oxelösund. Den lilla skogsdungen ser kanske inte mycket ut för världen men var ett riktigt paradis för den naturintresserade skolkillen Martin.
– Jag och min kompis Andreas har nog vänt på varenda sten som man kan vända på i den här skogen. Ena dagen fanns där ingenting, men nästa dag kunde man hitta en kopparödla som pilade iväg, berättar Martin.
Det var också med kompisen Andreas han stötte på det där farliga lodjuret under den nedfallna stenklippan. För nog måste det väl ha varit ett lodjur som slet tag i pinnen som lågstadiegrabbarna stack in bakom stenen?
– Vi hade extremt hög puls och rusade därifrån, minns Martin och skrattar.
På samma sätt var han och Andreas övertygade om att de lyckades fiska vattensork med reflexer i våtmarken bakom en av skogsdungens tallar. Inte för att de någonsin såg någon sork, men krusningarna på vattenytan var ett tydligt bevis.
– Vi var väldigt naturintresserade, läste böcker om intressanta djur och sedan befolkades vår lilla skog av de djur vi hade på hjärnan just då. Men för oss var det väldigt fina äventyr, och jag kan inte tänka mig en bättre plats att lära känna naturen.
Fascinationen för djur har Martin burit med sig genom livet. Via studentradion hamnade han på P4 i Sundsvall och blev år 2005 ombedd att provfilma som programledare för SVT:s "Mitt i naturen". I snart tio år har tv-tittarna kunnat följa honom på de mest varierande naturäventyr – från gorillaletande i Ugandas ogenomträngliga skogar till sälspaning i Östersjön.
– Det är ett oerhört privilegium att få vara med om de här storslagna upplevelserna, men man behöver inte åka till andra sidan jorden för att se häftiga saker. Den svenska naturen är fantastisk. De svenska fjällen går till exempel inte av för hackor och att åka till Karlsöarna utanför Gotland är som att komma till en annan planet.
Favoritplatserna finns förstås med när Martin nu ger ut boken "Upplev Sveriges natur", där han tillsammans med naturfotografen Mikael Gustafsson guidar till 96 olika naturupplevelser i Sverige. Boken sträcker sig över hela landet – från den späda Lappfelans växtplats i Abisko till grodornas paradis i skånska Baldringe.
Just groddjur har en särskild plats i Martin Emtenäs hjärta. När han som liten småtting blev medtvingad på familjens bärplockningspromenader letade han småkryp och smugglade gärna hem grodor i stövlarna.
– Mina föräldrar reagerade lite olika beroende på vilket djur jag släpat hem. Kopparödlor var inte så populärt, men grodorna brukade jag få behålla om jag tog hand om dem ordentligt.
Att växa upp i Oxelösund och bli en riktig naturnörd kan verka motsägelsefullt för den som mest förknippar kuststaden med järnverk och betong, men Martin tycker att barndomsstaden har oförtjänt dåligt rykte.
– Oxelösund är otroligt vackert, men det gäller att komma från rätt håll. Om man möts av torget och SSAB kan det vara svårt att förstå skönheten, men det finns fantastiska strövområden och havet är hela tiden nära. En av mina favoritplatser är den där lilla bron i Femörekanalen som förbinder Femöre med resten av Oxelösund. Vi hade båt när jag var liten och för mig var den där bron och kanalen startpunkten för massor av spännande äventyr i skärgården.
Klipporna och skärgårdsnaturen vid Femöre huvud och Stendörren är också två av de platser som Martin valt ut till boken "Upplev Sveriges natur".
– Vi har försökt hitta några av Sveriges mäktigaste och vackraste naturupplevelser. Läsarna ska få veta hur man tar sig dit och vad man ska titta efter, men jag ska också fungera som en mer närvarande röst som berättar personligt om de olika platserna. Förhoppningsvis kan boken locka till nya utflykter, men också hjälpa till att skapa några fler naturmuppar som jag själv.
Själv hoppas Martin kunna ge intresset för djur och natur i arv till sonen Wille, snart två år. När Martin förra sommaren reste runt och gjorde research inför bokskrivandet fick Wille hänga med i ryggsäck. Pappastrategin är att försöka förmedla fascinationen över naturen, utan att proppa sonen full av fakta.
– Han gillar djur just nu i alla fall. Han kan skilja på kråka och skata och härma båda. Speciellt skator är jättespännande.
Martin har nyligen börjat jobba igen efter att ha varit pappaledig. Han har redan varit en sväng till Bulgarien och i vår bär det också av till Thailand där Martin och tv-teamet ska skildra tillvaron för de Gibbonapor som lever i fångenskap i turistorterna.
– Man har aporna för att turisterna ska kunna fotograferas med dem, men för att få tama apor måste man fånga dem redan när de är små. Det gör man genom att skjuta mammorna, men när de dör trillar både de och ungarna ner från träden och många apungar dör i fallet.
På sina reportageresor utomlands har Martin haft några av sina mest spännande – och utmattande – möten med naturen.
– En av de mest fascinerande platser jag varit på är Den ogenomträngliga skogen i Uganda. Den har inte fått sitt namn utan orsak. Går man utanför stigen fastnar man direkt i ett taggsnår. Vi var där för att leta efter gorillorna som lever i skogen och fick leta i timtal i den extremt kuperade terrängen. Det var dessutom varmt och fuktigt.
Men ansträngningarna gav resultat. Martin och hans tv-team hittade gorillorna och fick möjlighet att studera de stora vilda djuren på nära håll.
– När vi kom tillbaka till tälten var jag lycklig men helt slut. Och när jag skulle krypa ner i sovsäcken insåg jag att några aggressiva myror ätit sig in genom tältduken. Vi fick riva tältet, skaka bort alla myror och byta tältplats.
Man får inte vara för bekväm om man ska leda naturprogram?
– Nej, det får man inte. När vi var i Uganda jobbade vi 43 dagar på raken utan en enda vilodag och allt som kunde gå fel gick fel. Utrustningen fastnade i tullen och experter vi stämt möte med dök inte upp. Samtidigt gillar jag just den där känslan av att vara ute i naturen på naturens egna villkor och få känna mig lite liten.
I dina naturprogram skildrar du ofta misslyckandena under expeditionerna och hur du förgäves får leta efter olika djur i flera dagar innan du hittar dem.
– Ja, det är ett medvetet val. Vi har inte råd att göra de där perfekta BBC-produktionerna där varje minut är fylld av aktivitet och ljussatt på precis rätt sätt. Men vi tycker också att de ger en lite felaktig bild av naturen, ett slags magiskt collage. I "Mitt i naturen" vill vi ge en mer dokumentär skildring av hur det verkligen är ute i skogen. Tittarna ska kunna känna igen sig.
Själv sitter Martin gärna stilla i timmar och tittar på myror som stretar med barr på väg till sin stack eller fåglar som håller på med något projekt.
– Det är spännande att vara helt stilla och bara iaktta när naturen gör sitt och hur djuren samspelar med varandra. Jag gillar att se individen i en art; varför gör just den där fågeln på det där viset?
Finns det någon plats du jorden du fortfarande drömmer om att åka till?
– Galapagosöarna! Det finns en sådan fantastisk artrikedom där och dessutom är det ju en symbolisk plats eftersom det var där Darwin upptäckte hur arterna utvecklas. Jag har velat åka dit sedan jag var liten och det vore väldigt roligt att få ta med tv-tittarna dit.