Tidningen har tidigare skrivit om ett gammalt avtal från 1982 som kommit upp till ytan igen. Det berör fastighetsägarna längs Jägarvägen som har ett bullerplank mot Sundavägen. Ett bullerplank som de dåvarande fastighetsägarna fick bygga på kommunens mark mot att kommunen stod för materialet. Fastighetsägarna fick även tills vidare utnyttja kommunens mark innanför planket, mot att de höll den i skick och att de inte bebyggde den.

Avtalet har dock glömts bort av de flesta och flera av fastighetsägarna har byggt bodar eller växthus där, bland dem före detta miljö- och byggnadsnämndens ordförande Inge Ståhlgren (S).

– Jag tror att det skulle vara svårt att skriva ett sådant här avtal i dag, säger miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningens chef Camilla Norrgård Sundberg.

Maria Malmberg är mark- och exploateringsstrateg vid Oxelösunds kommun. Hon poängterar att hon inte är insatt i just det aktuella avtalet för Jägarvägen, men säger att detaljplanen säger att området mellan planket och den egentliga tomtgränsen rör sig om allmän plats.

– Detaljplanen säger att det är allmän plats och det gör att det inte skulle gå att skriva ett sådant här avtal i dag utefter dagens riktlinjer. Men jag törs inte säga vad som gällde 1982 och hur man tänkte. Lagarna kan ha varit annorlunda då, säger hon.

2017 skrev tidningen om att en jurist granskade mellan 500 och 600 hyres- och arrendeavtal som kommunen ingått genom åren. 60 procent av dem var gjorda på ett felaktigt sett. En av dem som höjde rösten då var oppositionsrådet Dag Bergentoft (M).

– Jag var kritisk, men även den politiska majoriteten har varit självkritisk. Tittar man tillbaka historiskt har intentionen ofta varit god, men det har inte funnits tillräcklig kompetens att skriva sådana här avtal. Mycket har man kommit tillrätta med, men det finns fortfarande en hel del att jobba med, säger han.

Bergentoft har tagit del av det avtal som skrevs med fastighetsägarna på Jägarvägen 1982.

– Jag tror inte att man skulle skriva ett sådant här avtal i dag. Jag vet inte varför man gjorde såhär – om intentionen var att möjliggöra ett promenadstig innanför planket, men det skulle ju kännas som att man var inne och gick på någons tomt, säger han.

– Sedan har jag tänkt mig in i den här situationen själv – om jag köpt en fastighet här när planket redan stod där. Då hade jag nog fallit i den fällan själv och trott att tomtgränsen gick vid planket, säger Bergentoft.