Kaffe, kaffe, väntan och mer kaffe. Sedan blixtrar det till och basgången från musikerna på scenen känns i hela kroppen. Den mjuka sammetsridån dras isär och dansarna tar plats.
Uppe hos ljudteknikern Richard Persson, snabbinkallad när tidigare planering sprack, hörs trummisens förfrågan om mer gitarr i hörlurarna. För att inte dränkas i sina egna ljud måste musikerna ha medhörning på både röster och de andra instrumenten. Detaljerna skruvas på in i det sista.
– Det är körigt, men det ska nog gå bra, kommenterar Richard Persson med ögonen på mixerbordet med lampor i olika kulörer.
Om mindre än en vecka är det premiär. Men det är lika mycket vägen dit – inte bara målet – som är roligt, säger dramatörerna själva.
– Repetitionerna tar ju mycket tid. Allt är ideellt och det är också mycket charmen med det, säger Maria Larson som spelar en av tre tjejer som i andra akten åker ut på tågluff och ser Europa med nya ögon.
Trots att teatersällskapet hävdar att de egentligen inte gillar att arbeta med politiskt material, utan mer satsar på show, så ryms både romers situation, fattigpensionärer och snoppmålning i det digra materialet.
– Publiken brukar uppskatta att vi inte bara har buskis, utan att det är en blandning av högt och lågt. Kommer först något roligt så blir man mer mottaglig för det gripande, säger Johnny Larsson som tillsammans med Göran Dahlberg skrivit de flesta texterna.
Han har, liksom flera av veteranerna, lämnat över agerandet till yngre förmågor och arbetar nu bakom kulisserna.
Josefin Axelsson har varit med sedan hon var åtta år och förklarar att det är roligt att det händer något i Tystberga under årets tråkiga vintermånader.
Cabarevyn blir lite som en fritidsgård över åldersgränserna, där ibland tre generationer i en familj repeterar tillsammans.
Strax nedanför scenen dansar treåriga Leia Ramon runt barfota, med snuttefilten i ett fast grepp.
Hon är här med mormor Maggan Malmquist Jernström, som efter många år som aktris nu föredrar att arbeta med föreställningarna bakom scenen. Hon styr bland kläder och smink, håller koll på ombyten och strumpbyxinköp. Det går ett antal varje kväll, när kläder slits av och på i ett rasande tempo.
– Det är så roligt att se att de unga entusiastiskt fortsätter med det vi började med. Kul att se hur det växer fram, något som från början knappt verkar vara något och sedan blir fantastiskt, säger Maggan Malmquist Jernström.
När doften av ugnsstekt kyckling börjar slå ut puder- och sprejlukten i logen ilar Johnny Larsson till köksregionerna för att titta till lunchen.
– Kaffet är slut, hojtar en av musikerna.
Dags för paus.