Det är tidig förmiddag och fortfarande ganska lugnt i Culturums stora konsertsal. Lite för lugnt, tycker regissören Lena Malmberg.
– Öka, öka, öka! Ni måste få in mer energi i gruppen! ropar hon till gänget uppe på scen.
Det är Lag Anton som repeterar dansen på bordet, en av de mest kända scenerna i "Hair". Musikalens hippiegäng har oinbjudna gått på överklassflickan Sheilas födelsedagsfest. När de ska bli utkastade hoppar hippieledaren Berger upp på middagsbordet och dansar så tallrikarna flyger.
Lag Anton har fått sitt namn efter Anton Eriksson som är en av två Berger i årets föreställning. För honom kändes rollen som ett självklart val.
– Jag är egentligen bas och det här är en tenorroll, men jag visste att jag skulle klara av det och jag ville utmana mig själv, berättar Anton i en paus mellan repetitionerna.
Han beskriver Berger som en rolig men omtänksam person, och har inte haft svårt att hitta rätt i karaktären. Däremot har det varit knepigt att lära sig alla sångtexter utantill.
– Det är väldigt mycket text i låtarna, men jag har övat jättemycket hemma. Jag har stått framför spegeln och verkligen sjungit ut och försökt leva mig in i rollen.
Eftersom musikesteterna är så många delas eleverna upp i två gäng med olika huvudrollsinnehavare. Felix Sjöström spelar Berger i det andra gänget som därmed döpts till Lag Felix. Men för honom var rollen inte lika given som för Anton.
– Jag velade in i det sista om jag skulle söka rollen som Berger eller Woof. Han är också med i hippiegänget och jag kände att den rollen skulle passa mig. Samtidigt var Berger en större personlig utmaning. Jag har alltid varit rätt spexig på scen och nu ville jag göra en roll med lite mer djup, förklarar Felix.
Han hade lite svårt att få fatt i karaktären i början.
– Jag ville ju inte bara läsa replikerna utan göra något trovärdigt av dem. Men nu känner jag att jag hittat min Berger.
Vad betyder det att få vara med och sätta upp en så här stor musikal?
– Det betyder jättemycket. Det här är något vi tänkt på sen vi började ettan och var med på vår första musikal. Jag är en sån som alltid lämnat mycket plats åt andra och för mig har det varit en egoboost att få den här huvudrollen.
Melissa Holm spelar överklassflickan Sheila, hon vars middagsbord Berger dansar på. Men egentligen var hon mer sugen på en helt annan roll.
– Jag sökte rollen som den svarta hippietjej Dionne. Det kändes kul att spela en figur som ligger väldigt långt från mig själv. Nu fick jag bli fin flicka i stället, och det är också roligt. Sheila genomgår ju en enorm personlighetsförändring under musikalen. I början är hon en fin fröken som lyder mamma och pappa, men sen blir hon kär och omvärderar hela sin världsbild, berättar Melissa.
Vad har varit svårast under repetitionerna?
– Det svåraste är absolut själva sången. Jag är bra på att hitta en karaktär, men är ingen särskilt säker sångerska. Dessutom är mina låtar rytmiskt svåra. Så länge ingen tittar på mig eller stör går det bra, men när vi övat här med mycket folk runt omkring har jag tappat rytmen flera gånger.
Hur känns det i magen inför premiären?
– Det är väldigt nervöst. Jag tror att jag kommer att skaka när jag går upp på scen inför publik. Jag har varit nervös redan under repetitionerna och knappt vetat vart jag ska ta vägen på scen.
Musikesteterna har jobbat med "Hair" sedan terminsstarten i januari, men det var först förra veckan som de kom in på Culturum och började repa på allvar med orkestern. De olika pusselbitarna finns där, men nu ska de fogas ihop till en helhet inför torsdagens premiär.
Väl på scen finns också en del snabba beslut att ta. Hur ska till exempel låten "Hare Krishna" avslutas? Ska skådespelarna gå ut i tystnad eller ska orkestern fortsätta spela? Regissören Lena Malmbegr och kapellmästaren Olov Österberg kör en snabb överläggning och fattar sen ett beslut. Det får bli tyst.
– Men ni måste ta plats på scen. Ni får inte gömma er bakom någon annan, ropar Lena från salongen där hon följer repetitionerna.
Att årets musikal blev just "Hair" tycker Anton Eriksson är toppen.
– Den passar vår klass väldigt bra och alla gillar musiken.
Att få fram de rätta blommiga och hippieaktiga 60-talskläderna verkar inte heller ha varit något problem. Felicia Malmkvist som går i tvåan hittade det mesta hemma.
– Det här är inte så långt från min personliga klädstil. Jag har alltid färgglatt och massor av armband, förklarar Felicia.
Halsbandet med fredsmärken är specialinköpt till musikalen, men de iögonfallande solglasögonen med exakt rätt utstrålning hade hon redan hemma i lådorna. Hemma hittade hon också den bruna lädervästen som passar hippierollen perfekt.
– Den låg typ längst ner i tvättkorgen. Jag kände direkt "My God, så häftig!". Jag antar att det är pappas.
SN-TV