Elva dagar återstår till premiären av "Den sista kackerlackan" när SN smyger in i replokalen och ser första genomdraget. De sex tredjeårseleverna från Nyköpings Strands utbildningscentrum är sina karaktärer.
På plats är också Mia Ray, skådespelare på Riksteatern, för att ge eleverna återkoppling.
– Tusen tack, vilken gåva. Ni har gjort en fantastisk tolkning. Som ni använder era kroppar, som skådis är jag asimpad, säger hon och applåderar våldsamt.
Hon prisar med vilka enkla medel eleverna uppnår den dystopiska känslan, men ber dem tänka på "större röst" när de arbetar med ryggen mot publiken.
– Och arbeta tydligare med Lumps statusförändring, skruva upp Johanssons glädjescener och fundera på om Mummels stamning är motorisk eller psykologisk, säger hon.
Anledningen till att Mia Ray är på plats i Nyköping stavas Länk – ett projekt i Riksteaterns regi. Pjäser spelas på hemmaplan men esteteleverna ska även delta i en regionfinal på Unga Dramaten med möjlighet att nå riksfinal.
– Eleverna kommer att få en "aha, de gjorde på det sättet"-känsla när de ser andra ensembler uppföra den här pjäsen, säger Mia Ray.
Pollyanna Popermajer och Fanny Reje Franzén dröjer sig kvar, varma efter en dryg timme i "svettdräkterna" men nöjda med sin prestation.
– Vi har ett ämne i skolan som heter Sceniskt karaktärsarbete och vi har verkligen utvecklat karaktärerna i den här pjäsen med speciella kroppsspråk och tics, berättar Pollyanna.
Men att lära sig replikerna var knepigt. Eleverna har bara varit manusfria i en och en halv vecka när SN träffar dem.
– Det känns inte alltid logiskt hur karaktärerna säger vissa saker och det är ju för att de ska vara lite speciella, inte riktiga människor, fortsätter Pollyanna.
Mest har kroppen dock fått arbeta. Först jobbades med att få ett gemensamt kroppsspråk, inte ett mänskligt men ändå trovärdigt.
– I början gick vi bara runt, vi gick in i våra karaktärer, berättar Fanny som själv har behövt lära sig stamma.
– Nu finslipar vi, jobbar med det som sätter karaktären helt och hållet, fortsätter hon och Pollyanna fyller i:
– När man är helt säker på sina repliker kan man lyssna på sina medspelare som vore det första gången, man kan gå än mer in i karaktären och uttrycka sig mer genom kroppen.
Genom det kroppsliga arbetet får inte bara karaktärerna mer liv, de komiska inslagen förstärks även och både Fanny Reje Franzén och Pollyanna Popermajer känner att de skapat en intressant tolkning.