Året var 2001. Ett gäng unga teaterentusiaster bestämde sig för att flytta till Nyköping. De hade träffats på folkhögskola och målet var att spela teater på heltid.
– Vi tittade på flera olika städer men Mattias Nordkvist som var med och startade Propellerteatern var härifrån Nyköping. Eftersom han hade en del kontakter i stan skulle vi i inte behöva börja från noll, säger Anna Frölander.
Men medan Mattias flyttade från barndomsstaden efter bara några år blev Anna och tvillingsyrran Jenny kvar i Nyköping. I 13 år har de varit kärnan i Propellerteatern som i dag får ta emot kommunens kulturstipendium för sitt envetna scenarbete.
– 13 år! Oj oj oj! utbrister Jenny och Anna i kör när de räknat klart. Lika förvånade blir de när de börjar summera alla föreställningar. De räknar på fingrarna. Nio eller kanske tio, kommer de fram till.
– Men då har vi ju glömt "Kejsarens nya kläder", säger Anna.
– Och "Natti natti", tillägger Jenny.
Till sist enas de om det nog snarare blivit 12 eller 13 pjäser under åren som gått.
Ändå blev inte teaterlivet i Nyköping som de unga eldsjälarna tänkt sig. Att försörja sig på teater på heltid är svårt. Numera har både Anna och Jenny andra jobb, liksom de övriga fasta medlemmarna i Propellerteatern.
– Vi var väldigt entusiastiska i början men till sist inser man att man måste försörja sig också. Men det blir såklart ett dilemma eftersom jobbet tar tid från teatern, säger Jenny Frölander.
Men hon vill gärna se det från andra hållet också.
– När vi inte måste försörja oss på att spela teater kan vi ägna tiden åt att göra det vi verkligen brinner för. Vi behöver inte anpassa oss för att sälja.
Att få göra teater som faktiskt betyder något är viktigt för Propellerteatern. De har gjort pjäser om rasism och miljö och i nya pjäsen "Hej människa" tvingas åskådarna fundera på sin egen inställning till tiggarna på gågatan.
– Vi vill ställa frågor om samhället. Ska det verkligen se ut så här?, säger Anna.
– Sen är det inte säkert att vi har svar på de frågor vi stället, infogar Jenny.
Nyligen var Proellerteatern i Serbien, inbjudna till en teaterfestival för alternativ teater. De spelade "Hej människa" på svenska och åkte hem med två priser i bagaget. Anna utsågs till "actor of the evening" och pjäsen tilldelades "the social engagement price".
– Det är prisregn över Propellerteatern nu, konstaterar Anna.
Att de i dag får ta emot Nyköpings kommuns kulturstipendium på 20 000 kronor känns jätteroligt – och oväntat.
– Vi har inte sökt priset och jag har ärligt talat aldrig tänkt på att vi skulle kunna få det. Men det känns verkligen som ett erkännande, säger Jenny.
Under de 13 åren som Propellerteatern funnits har deras eget engagemang gått i vågor, säger de. Men just nu är de inne i en bra period. De tänker spela "Hej människa" igen i höst inför valet och har så smått börjat jobba på en ny barnpjäs som ska ha premiär i november.
– Än så länge dribblar vi mest olika frågor. Vi vet att vi vill beröra vår samtid på något sätt, men vi vet inte hur. Vi har väldigt många idéer, säger Anna och skrattar.
Det är hon och Christer Eriksson som skriver manus. Att jobba med eget material är viktigt för Propellerteatern.
– Det är en del av vår drivkraft, att det är våra egna idéer vi tar upp på scen, säger Anna.
Hur de ska använda de 20 000 stipendiekronorna har de inte bestämt än. Kanske blir det en fortbildning för teatergruppens medlemmar, eller ett nytt utlandsäventyr. Att ha överskott i kassan är annars inget Propellerteatern är vana vid.
– Vi försöker betala andra som jobbar med oss, som ljussättare och musiker, men vi kan inte ta ut någon egen lön. Ska vi spela teater får vi använda semesterdagar, säger Anna.
Men både hon och Jenny tycker att är värt att lägga tid och pengar på teatern.
– Det ger livet lite mer, förklarar Anna.
– Och man får utmana sig själv, tillägger Jenny. Det är viktigare än att kunna konstatera att det blev si och så mycket pengar över i plånboken en månad.