– Jag saknade min far och jag kunde inte sluta skriva. Jag ville förklara för honom hur det är i Sverige och berätta om alla problem jag stött på.
Det långa brevet utvecklades och började allt mer handla om hur Barnabas gjort för att integreras i det svenska samhället. Till slut kände Barnabas att hans erfarenheter kanske skulle kunna hjälpa andra som är i samma situation som han varit under den sex åren i Sverige. Det fick bli en bok i stället för ett brev.
– Jag vill visa ungdomar som flytt hit hur de kan lyckas i Sverige. Det finns möjlighet att få det bättre för de som verkligen vill. Jag berättar vad jag har varit med om och hur jag gjorde. Många frågar varför jag inte har skrivit boken på svenska, men det är inte svenskarna som är min målgrupp utan de nyanlända ungdomarna och de flesta talar engelska, säger Barnabas.
År 2008 flydde Barnabas från Nigeria och lämnade sina sju syskon, mamma och pappa. Första landet blev Marocko och efter ett år fick han hjälp av FN att komma till Sverige. Barnabas hamnade på ett HVB-hem i Eskilstuna och sex månader senare flyttade han till ett familjehem.
– Jag ville lära mig svenska så snabbt som möjligt och det är lättare att göra när man umgås med andra svenskar, säger Barnabas som talar svenska med minimal brytning.
Barnabas kom in på gymnasiet efter bara ett år och samtidigt som han pluggade startade han eget företag i eventbranschen. I andras ögon såg han ut att klara sig bra utan sin familj – men saknaden fanns förstås.
– Varje gång jag ringde pappa och ville fråga om råd, svarade han: "Det är du som har skorna på dig, det är bara du som vet var det gör mest ont." Att tvingas ta så många viktiga beslut själv och leva med konsekvenserna har varit jobbigt men det har format mig till den jag är i dag.
Barnabas har ansökt om svenskt medborgarskap och först när det är klart kan han åka tillbaka och hälsa på familjen.
Boken tog cirka ett år att skriva, sedan tog Barnabas kontakt med de vänner som han visste redan hade skrivit böcker och frågade hur han skulle gå vidare.
– Jag känner många på Munktell Science park eftersom jag hade kontor där tidigare. Där finns flera som har hjälpt mig, men mest hjälp har jag fått på Idélabb på Mälardalens högskola och av en kompis som bor i London som har korrekturläst.
Kan du ge några exempel på dina råd som finns i boken?
– Många säger att det svenska språket är så svårt, och det var inte heller jätteenkelt för mig. Det gäller att plugga och prata så mycket man kan med svenskar – då lär man sig fortare. Jag till och med sov med lexikon för att snabbt kunna ta reda på ord som kom upp i huvudet.
– Jag kan inte lova alla: "Det kommer att gå bra", för man måste kämpa. Man kan inte ligga i sängen och sova hela dagen och tro att allt löser sig. Och man måste lära sig att leva utan de personer som man älskar. Jag rekommenderar i stället att man ska lära sig att älska de personer som man för tillfället har runtomkring. Att bara gå och längta hem mår ingen bra av.
– Och låt inte samhället förändra din personlighet. Härma inte svenskarna så mycket att du tappar ditt eget jag. Risken finns att du hamnar någonstans mitt emellan ditt hemland och Sverige.