Suezkrisen rasade, Egyptens president Nasser hade nationaliserat Suezkanalen, som byggts av Storbritannien och Frankrike. Tillsammans med Israel gick båda länderna till militärt angrepp mot Egypten, och Israel ockuperade halva Sinaihalvön.
Kriget enade de båda supermakterna USA och Sovjetunionen som genom ett beslut i FN:s säkerhetsråd tvingade de tre länderna att dra tillbaka sina trupper. En nyupprättad FN-styrka, UNEF, skulle ersatta de brittisk–franska förbanden, evakueringen skulle avslutas 22 december 1956.
Den svenska FN-bataljonen utrustades i Strängnäs.
– Vår huvudstyrka på 300 man ryckte in den 19 november 1956 och efter en snabb utrustning och utbildning var vi klara för avresa, berättar Olle Brennius.
Vid sextiden på morgonen brummade 12 bussar iväg från Strängnäs, på Bromma flygplats väntade de tre amerikanska Globemasterplanen.
– Det var de största flygmaskiner som någonsin tagits ned på Bromma. Planen vägde 88 ton och det fanns risk för sättningar i landningsbanan, som vilade på gammal sjöbotten, säger Olle Brennius.
De svenska FN-soldaterna bussades ut till planen, utrustades med fallskärmar och fick en snabb instruktion.
– Vi frågade varför vi måste ha fallskärm och fick veta att det inte gick att nödlanda med en sådan här kärra, så det var bara att hoppa om vi skulle få motorfel, minns Olle Brennius.
Första etappmålet var Frankfurt, sannolikt den nuvarande flygplatsen Frankfurt Hahn som var en amerikansk militär bas. Planen var propellerdrivna och marschfarten 400 km/h, därför tog flygresan nära fyra timmar.
För många av de svenska FN-soldaterna var detta deras allra första flygresa och upplevelsen var omtumlande. Eftersom planen saknade tryckkabin flög man inte högre än cirka 2 500 meter över jordytan.
– Uppe över molnen väntade en strålande sol. Vi plockade fram våra matsäckar, kaffe och mackor från Strängnäs, och i omgångar fick vi besöka cockpit, vilket äventyr, berättar Olle Brennius.
Så småningom nådde FN-bataljonen krisområdet och etablerade sig på Gazaremsan. I december 1956 hade trupperna från Storbritannien och Frankrike lämnat området och i mars 1957 hade även Israel tvingats retirera från hela Sinaihalvön och från Gazaremsan.
Några månader senare återvände den svenska FN-bataljonen till Sverige.
– Gjorde vi nytta? Ja, efter att vi intagit Gazaområdet var det fred där till sexdagarskriget 1968. Alltså i tio år, många liv sparades antagligen, säger Olle Brennius.