— Jag har aldrig haft för avsikt att öppna en renodlad restaurang. Det är för slitigt och ger inga egentliga pengar. Ändå blev det så. Jag blev kär vid första ögonkastet, säger Erik Olofsson.
Det är måndag morgon och full fart i det gamla gula kvarnhuset vid Forsfallet i Nyköpingsån. Ett uttjänt stekbord ska bytas ut mot ett nytt, samtidigt som uteserveringen ska tömmas och bommas igen inför vintern. Glas putsas och vinhyllorna fylls på efter helgens middagssittningar.
På 1600-talet arrenderades den gamla kvarnen av bröderna de Besche som bland annat framställde säd till bryggerier i Stockholm. Och kanske var det historiens vingslag som gjorde att Erik Olofsson föll så hårt för den gamla restauranglokalen den där fina vårdagen i början av mars.
I början av juni öppnade Erik sitt "Erik i Forsen". Gensvaret var omedelbart och sedan dess har det i princip varit fullsatt varenda helg.
— Efter den här sommaren känner jag att vi gjort Nyköping mer tillgängligt. Fler krogar i centrum har haft öppet under sommaren och tillsammans har vi lyckats behålla gästerna i stan i stället för hamnen, säger Erik.
Men nu backar vi bandet cirka 25 år – till mitten av 1980-talet. Det var då makarna Ingrid och Christer Olofsson började odla egna kryddor i växthuset hemma i Vrena. Företaget Vrena Grönt bildades men konceptet var nytt och de tog Svenska kocklandslaget till hjälp för att lansera kryddorna.
— Färska kryddor var en innovation på den här tiden. När mina föräldrar började sponsra kocklandslaget tog affärerna fart. Jag fick hänga med och träffade kockar som Gert Klötzke och Fredrik Eriksson. De blev som idoler för mig och är den största anledningen till att jag valde att gå restaurangskolan på gymnasiet, berättar Erik.
Efter gymnasiet mellanlandade unge Erik som kock på isbrytaren "Oden" där han gjorde lumpen. Men det var efter studierna på restauranghögskolan i Grythyttan som krögeriet tog fart på allvar.
— Jag förstod först inte vilken status skolan i Grythyttan har. Utbildningen lade stort fokus på att driva företag och matlagningen var nästan sekundär. Jag tog en fil kand. i restaurang och måltidskunskap och fick ett stort kontaktnät under de här tre åren.
Det första egna företaget startade han för tio år sedan. Driven av rastlöshet föddes idén att göra om gårdens gamla traktorgarage till kök.
Det jordstampade golvet och vassputsväggarna rykte till förmån för kakelväggar och ett fullutrustat tillagningskök. Företaget "Allt om måltiden" var grundat.
— Det är inte min grej att stå på samma fläck men här kunde jag erbjuda det mesta som kunderna efterfrågade inom mat och dryck.
I dag har Erik Olofsson tio heltidsanställda i de tre olika företagsdelarna "Erik på slottet", "Erik i forsen" och "Erik till bordet", samt 30 extraanställda. På slottet hålls cirka 40 bröllopsfester årligen, därtill en rad företagsjippon och konferenser.
— Byggande av företag är rolig. Grundstommen är lagd men man måste hela tiden utveckla och förnya sig för att bli bättre. I en småstad som Nyköping är det viktigt att hela tiden höja lägstanivån. Senaste åren har Nyköping utvecklats som matstad på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Man märker att gemene man har större intresse för mat än tidigare. Nyköping är på gång, säger han.
Hjärtat i Eriks varumärkesbyggande vilar på sörmländsk bas och tillsammans med lokala mat- och dryckesproducenter jobbar Erik hårt med att höja statusen för lokala råvaror.
— Sörmland är helt fantastiskt. Här finns allt från vilt, fisk och fågel till ostar, sprit och öl. Med tanke på hur världen ser ut i dag med långa mattransporter runt om i världen är det ännu viktigare att värna om det lokala och äta efter säsong.
Själv är Erik Olofsson en hängiven jägare. Redan som sexåring fick han och storebror Jens hänga med pappa Christer ut i skogen och jaga. Första rådjuret fällde Erik som femtonåring. Det är även i naturen han laddar om batterierna.
— Att jaga är ett fantastiskt sätt att ta sig ut sig ut i naturen. Ofta avstår jag från att skjuta, det handlar mer om att komma ut. Jag har heller inga problem med att gå runt i morgonrock hemma en hel dag och bara boosta.
Har du någon förebild inom krögarvärlden?
– Min pappa har hela tiden stöttat mig i mitt företagande. Utan honom hade jag inte varit där jag är i dag. Jag lärde mig även mycket av Fredrik Eriksson och Gert Klötzke. Båda tog sig verkligen tid för mig och lärde mig att vara ödmjuk inför uppdraget som krögare.
Är du ödmjuk?
— Jag är ödmjuk. Är man ödmjuk inför sitt uppdrag, klarar man det mesta. Det finns så många som kör på utan att lyssna. För mig är det viktigaste att lyssna på kunden och ge den vad den vill ha. Kan man inte leverera måste man säga det.