Det radioaktiva avfallet kom från atomenergiforskningen och var ingjutet i betong i 2 865 fat. I lasten fanns också med 30 tunnor som dåvarande Strålsäkerhetsmyndigheten passade på att skicka med. Även de med radioaktivt material.
Exakt var avfallet dumpades är oklart, men det talas om Biscayabukten som ska vara djup. Tunnorna skulle dumpas på så djupa bottnar att inget skulle komma åt dem. Och tanken var att när betongen väl vittrade sönder skulle avfallets farlighet ha klingat av och spädningen med allt havsvatten göra att radioaktiviteten inte var farlig för människor och miljö.
Tidigare, vid tre tillfällen, dumpades även avfall från Studsvik med låg radioaktivitet i Landsortsdjupet, där även ammunition från militären och skrotbilar slängdes i. Alla dumpningarna gjordes med myndigheternas goda minne.
Troligen innebar de inte någon allvarlig fara för miljön, även om få i dag anser att haven ska användas som soptipp för något alls.
I SN torsdag: Havsdumpning av radioaktivt avfall var vanligt i många länder.