Grattis till en sådan konsertlokal
I gamla prästgården i Björnlunda spelade i lördags kväll Ann Wallström, Patrik Karlsson och Katarina Widell. FOTO: FRIDE JANSSON
Först ett grattis till alla i Björnlunda för att ni har en alldeles egen kammarmusikförening. Det är minsann inte många så små orter som har det.
Och så grattis till en så fantastisk konsertlokal som den gamla prästgården.
Salen är förstås omodern och i minsta laget, men i lördags fick ett femtiotal lyssnare plats, inräknade de som satt i sidorummen och i förstugan. Och när instrumenten inte är så tonstarka, ryms klangen fint under det låga taket.
Mörkt var det också först med bara fönsterljuset men man vande sig. Tänk sedan en konsert där till hösten i stearinljusbelysning!
Säkert har här också ljudit musik i fyrahundra år, åtminstone psalmsång, kanske Bach på klavikord, senare fromma sånger till orgelharmonium, kanske en pigas gnolande på skillingtryck.
Kanske också att kringresande musiker har gästat kyrkoherdarna i Björnlunda och spelat något i stil med lördagens program.
Men de måste i så fall ha varit mycket skickliga för att nå samma nivå. Speciellt imponerade det virtuosa samspelet mellan Katarina Widell och Ann Wallström. I Agrells sonata var det ljuvliga duetter mellan blockflöjt och fiol. I Telemanns sonata var det i stället en ständig tafattjakt i kanonform där flöjten fixade lika eleganta havtonsgångar som fiolen.
Rariteter fick vi också höra i form av sonator av Anna Bon di Venezia, som lärde sig musik i Venedig i Vivaldis skola. Alltså var det högbarock, elegant och utåtriktad men inte särpräglad och kunde fått lite mer av fotstamp och fria dragningar.
Ett stort plus då för att vi också fick höra hur barocken växte fram drygt hundra år tidigare med den tredje och fjärde sonatan av Dario Castello i den då moderna stil som kallades ”Stylus phantasticus” med korta energiska avsnitt som kan verka improviserade och ibland dissonanta. Mycket spännande musik!
De alldeles nya styckena av Ida Lundén och Marin Q Larsson blev roliga som omväxling men mest kuriosa för mig: först skira toner från två speldosor och sedan över deras bakgrund fragment av Bach på luta och blockflöjt; sedan något liknande i ljudväg fast nu till en animerad kortfilm om hur våra hjärnor överhettas av alla intryck.