Antalet ballader eller lugnare låtar är lätt att hålla räkning på under Skogsröjet, men det är knappast det som publiken är ute efter. Och något som Dregen som spelade under sen lördagseftermiddag, passar utmärkt in i. Gitarristen från insomnade Backyard babies är i och för sig den som troligtvis skulle gå hem bäst i stugorna av festivalens artister, folkkär som han blivit på äldre dagar med soloplatta och egen biografi i bagaget.
Energin verkar han inte ha tappat, snarare tvärtom. Han studsar runt med gitarren på sitt karaktäristiska sätt och ser ut att trivas alldeles utmärkt på egen hand och vrålar ut så att hela världen ska få veta att han har gjort en soloplatta.
Tongångarna känns trots allt igen från förr men det är när Dregen tar av sig både väst och gitarr och sjunger senaste singeln "Flat tyre on a muddy road" som det blir intressant på allvar. Tempot får stå tillbaka för svänget och det blir som en frisk fläkt. Speciellt när Michael Monroe och hans band, som Dregen spelat en hel del med, gör ett gästspel.
Mest röj i skogen blir det förstås när Dregen utbrister "Äh, nu dammar vi av den" och kör Backyard babies hit "Minus celsius".
Här kan man hitta en röd tråd. Att flera av artisterna på festivalen har en karriär i band bakom sig som är större än vad de själva är nu. I Black star riders finns spillror av Thin lizzy och de får inte oväntat med sig publiken i "The boys are back in town".
Och när Michael Monroe kör sitt eget gig finns Hanoi rocks där i gott minne. Men även här går det inte att klaga på energin och en av Finlands största rockstjärnor genom tiderna tar sig, trots sin aktningsvärda ålder, högst upp i ljusriggen. Utan att sluta sjunga, bör väl tilläggas.
"Var är den där lille killen" ropar Monroe halvvägs in i konserten varpå Dregen självklart återgäldar gästspelet.
På Skogsröjet handlar allt om rock från den hårdare skolan. All variation handlar snarare om olika grenar. Från Skitargs humoristiska, på gränsen till smaklösa, dödsmetall, Crashdïets sleaze till Steelpanthers glamrock.
"Okej, stoppa showen! Det här är inte en Linkin park-konsert. När sångaren säger att ni ska sjunga – då sjunger ni. han har redan dålig självkänsla som det är", hörs det från Stelelpanther som verkar ha allt annat än dåligt självförtroende.
Festivalens sista spelning lämnas dock åt göteborgarna i Hardcore superstar. Vi är på upploppet och ljudnivån höjs ännu lite till.
"Jag låter ju ganska lugn, men innerst inne är jag helt galen. Så ni vet ju hur det funkar, vi gillar när ni skriker", säger sångaren Jocke Berg.
Då kommer helgens första regndroppar och det känns som en värdig avslutning.