– Jag förstod direkt vad det var, jag har hört att det ska finnas maneter i sjön, berättar Lena Classon, sommargäst i Bränntorp.
Lena Classon brukade förknippa maneter med Västkustens sälta. Att ett så kallat polypdjur, som maneten, lever i sötvatten är mycket ovanligt.
– Vi blev inte rädda, de ser ofarliga ut. Treåringen försökte fånga dem.
Djuren lever på vattenloppor, plankton och kräftdjur och är mycket riktigt helt ofarlig för människor. Hitintills har inga negativa konsekvenser kunnat konstateras till följd av spridningen.
– De är helt harmlösa och bränns inte, försäkrar Didrik Vanhoenacker, biolog på Naturhistoriska riksmuseet.
Sötvattensmaneten, även kallad hydromedusa, är sällsynt i Sverige. I Bränntorp som ligger någon mil söder om Brenäs, är de välkända. Flera lokalbor uppger att de sett maneterna i sommar.
Det första fyndet gjordes på 60-talet i Stockholm. 1994 observerades den igen, den här gången i Grävsjön, i Högsjö. Maneten är med andra ord en relativt ny bekantskap i den svenska sötvattensfaunan.
– Det handlar om tillfälliga uppblomstringar. I Västergötland finns det en sjö där de setts två år i rad, men populationerna verkar vara tillfälliga. De dyker upp en sommar och är borta nästa. Det kan bli allt oftare när det blir varmare. Hamnar de i en miljö där de kan föröka sig blir de snabbt många.
Under 2000-talet har fler sjöar invaderats av stora stim med klockformade maneter. Precis som i Bränntorp kan de skymtas nära vattenytan under soliga dagar. Den höjda medeltemperaturen har gagnat djuren, som trivs bra i det insjöarnas ljumna vatten. Eftersom maneterna inte är beroende av en artfrände av motsatt kön för att föröka sig, räcker det med att en manet tar sig till en gynnsam miljö för att en population ska kunna etablera sig tillfälligt.
Ingen vet hur maneterna tagits sig till Stora gryten, men det kan mycket väl ha varit med människans hjälp.
– Ärligt talet vet man inte riktigt hur det går till. De har en viloform som är väldigt liten och inaktiv. Den verkar spridas med någonting som flyttas mellan sjöarna. Det finns en stark misstanke om att det handlar om att de följer med när folk planterar in signalkräftor i sjöarna, säger han och fortsätter:
– Det finns också exempel där djur satt sig fast på fåglar. De sätter sig på fjädrar eller fötter och följer med fågeln till nästa vatten.