Allergier gjorde att många andra husdjur inte var aktuella. Och när en vit gås landade hemma på tomten i Gnesta och vaggade runt i ett par dagar tyckte Bodil Appelquist att det var ett trevligt inslag och började fundera på om det där med hönor inte var en bra idé.
Såhär i påsktider några år senare är det ett särdeles kacklande hemma hos familjen. Hönorna från olika kullar promenerar runt på den vårgeggiga gräsmattan.
– Mamma, det är bajs överallt, kommenterar Leonard, 13 år.
– Nejdå, lugnar Bodil, det är faktiskt bara lera.
Sonen ser skeptisk ut, men plockar gärna upp en av de rejäla hönsdamerna med utomordentligt vacker fjäderdräkt. Fåglarna är vana vid gos redan från att de var små kycklingar och är därför nöjda med att sitta i famnen.
Petrus, 11 år, som är den som allra mest har tagit på sig ansvaret för hönsen, stoppar in en liten ungfågel innanför dunvästen.
– Här, jag ska värma dig, säger han och smeker det fjuniga huvudet, som efter en stund slutar att darra.
Raserna silkeshöna, Brahma och Wyandotte förgyller tillvaron och bidrar med alldeles ekologiska och extremt närproducerade ägg till hushållet.
– De är ju extra goda när vi vet var de kommer ifrån, säger Bodil.
Elis, 7 år, är först lite tvekande till att komma till soffan där övriga gänget har slagit sig ner. Men när han väl sitter där kan han knappt gå därifrån, eftersom hönan Messi mer än gärna stannar under hans klappande hand.
Flera av hönorna har fotbollsinspirerade namn – ingen tvekan om vilken sport som gäller i familjen.
Men en heter Skalman, för att hon vandrade runt med ett skal på ryggen i flera dagar efter kläckningen, och en annan lystrar till namnet Elvis, eftersom frisyren på den nykläckta ungen på pricken liknade sångarens. En liten unge fick heta Calimero, för att skalet på huvudet satt kvar en lång lång stund, men den blev tyvärr sjuk och dog.
– De är gosigast när de är nyfödda, eller efter ett par dagar. Då är de som dunbollar, jättegulliga, säger Leonard.
Framkläckandet sker hemma i huset under en värmelampa. Det har varit ursvårt att hålla fingrarna borta, berättar de, eftersom familjen gärna vill hjälpa till att pilla bort skalen när de väl börjar spricka upp.
Men efter några timmars kamp grejar djuren det själva och de tumlar ut.
– Jag tror verkligen att det är nyttigt för barn att ta hand om djur. De utvecklar den empatiska förmågan, konstaterar Bodil Appelqvist.
Är det svårt att ta hand om höns?
– Neeej, säger bröderna i kör. Det är inte svårt, bara kul.