De flesta personer har någon gång i livet stått inför olika vägval. Relationen kanske knakar, man blir inte sedd på jobbet, känner sig otillräcklig eller tyngd av krav. Man kan helt enkelt behöva bryta mönster, men vet inte hur. Då kan samtalsterapi vara en väg.
– Vi människor styrs till stor del av tidigare erfarenheter och redan satta referensramar. Ta första gången du träffar någon exempelvis, redan vid första anblick har du bildat dig en uppfattning om personen, baserad på tidigare erfarenheter. I vissa fall kan det vara livsavgörande och fungera som ett skydd. I andra fall kan det vara hämmande för den fortsatta relationen, säger Kerstin Brezina och tar vårt möte som exempel.
– Vi har nästan samma frisyr och är i samma ålder. Jag vet att du har arbetat som fotograf – något som jag själv ville bli när jag var yngre. Därför utgår jag från att du är en snäll person och inte helt olik mig, fast jag egentligen inte har någon aning, förklarar hon.
På samma vis reagerar vi inför olika situationer i livet. Har man genom livet hanterat konflikter genom att försvara sig själv, intar man omedvetet en försvarsställning i konfliktliknande situationer, eller vice versa. Det är mänskligt och kanske inte alltid så fruktbart. Kerstin Brezinas roll som samtalsterapeut blir då att hitta pusselbitarna till den enskilda personens spelplan och ta reda på vad hen behöver för att ta kontrollen över sitt liv.
– Många har tappat bort sina behov och sin vilja. Men jag vill hävda att man alltid är ensam ansvarig för sina egna behov. Om jag behöver höra att du älskar mig. Tar jag ansvar för det, eller blir jag bara arg för att du inte säger det?
Kerstin tycker att folk i vissa fall skiljer för lättvindigt i dag, att många separationer skulle kunna undvikas om vi bara visste hur vi skulle bete oss.
– Man lägger över mycket på sin partner. Du gör inte si eller du gör så. Vänd ficklampan mot dig själv i stället och lys. Det kräver mod, säger hon.
Den fiktiva ficklampan är ett viktigt redskap inom psykosyntesen, som är den metod Kerstin Brezinas använder sig av i sitt jobb. I skenet av lampan kan hon tillsammans med sin klient belysa olika händelser i livet, händelser som kanske varit avgörande för individens livssituation.
Hon målar upp en scen i det ljusa rummet där vi befinner oss. Hon föreställer oss att vi går längs en stig, på stigen ligger en sten och hon ber mig berätta hur den ser ut, hur den känns och om jag får några associationer av den. Ur klientens beskrivning gör hon sedan en tolkning. En solvarm sten skulle kunna tyda på längtan, eller känns den rent av kantig och hotfull. Nästa stund får jag visualisera mig själv som barn, fem år och arg. Vad känner den lilla flickan (vad har hänt som gjort henne så arg). Om du skulle kunna prata med henne, vad skulle du säga?
– Visualiseringar och inre resor är ett sätt att arbeta inom psykosyntesen. Coachning, kognitiv terapi och avslappning är andra, berättar Kerstin.
Genom livet intar vi även olika roller. Allt från mammaroller, älskarinnan, organisatören, klassens clown eller idésprutan på jobbet. De här rollerna kallar Kerstin Brezina för delpersonligheter, eller figurer och hon menar att de ibland kan motarbeta varandra.
– Återigen handlar det om vad vi uttrycker och bli medveten om vad det är vi uttrycker. Man kanske har en idé om att man är jättehärlig, glad och spontan, men ändå uppfattas som en bitch av andra. Våra delpersonligheter är allmänmänskliga och oftast kliver vi in i våra roller helt omedvetet, säger hon.
De flesta personer ogillar exempelvis att tala inför en större grupp människor. Man kanske rodnar, får handsvett eller i värsta fall kraftig ångest. Det här hör ofta samman med tidigare erfarenheter. Någon kanske sa till dig att du pratade otydligt eller såg rolig när du pratade inför klassen på mellanstadiet. Här gäller det att gå tillbaka i minnet och hitta den där lilla figuren som slår ut hela systemet.
– Tyvärr hör vi ofta inte det positiva, utan minns den gärna den där kommentaren som gjorde så ont, hur oskyldig den än var. För att komma vidare kan det vara nödvändigt att få upp i ljuset hur ledsna vi blev. Men framför allt är det viktigt att förstärka det positiva som sagts. Ska man stå och tala framför en grupp människor. Be en god vän lyssna. Säg: "Jag skulle behöva hjälp att hitta det positiva, vad var bra?" – i stället för tvärtom.