Det är lunchtid en helt vanlig torsdag och runt ett av de vita borden på den nya sushirestaurangen i Nyköping sitter fyra lunchgäster i 35-årsåldern och diskuterar begreppet hipster. Diskussionen är ljudlig, teorierna många och åsikterna går isär.
— Min brorsa är hipster. Han jobbar med reklam, bor i en våning vid Söder Mälarstrand och tjänar fett med pengar, säger Anna en av tjejerna i lunchsällskapet.
— Är han tatuerad, undrar Johan Karlsson.
— Alla hipsters är tatuerade, fortsätter han men får motthugg.
— Tatueringar är väl inte direkt inne längre, jag trodde hipsters höll på med jakt och klädde sig i vildmarkskläder, säger den andra kvinnan i sällskapet.
Definitionen av en hipster är lika många som luddiga. Enligt Sveriges officiella språkvårdsorgan Språkrådet, är uttrycket hipster långt från något nytt begrepp, utan en subgrupp av vita ungdomar med avslappnad attityd, sarkastisk humor, självförvållad fattigdom och avslappnade sexuella koder, som växte fram under 1940-talet. Bland annat beskrivs den amerikanske författaren Jack Kerouac som en av 40-talets främsta hipsters. Tunga National Encyklopedin beskriver däremot hipster som en livsstil, sprungen ur 1990-talets väletablerade, urbana kretsar i amerikanska storstäder, som New York, San Francisco och Chicago. Med mediernas hjälp har epitetet hipster sedan spridits i storstäder världen över.
I Sverige används uttrycket hipster ofta om välutbildade och trendkänsliga 80-talister med intresse för konsumtion, ofta med inslag av miljömedvetenhet, snarare än för politiska ideologier. Andra menar att en typisk hipster är en individ med en egen klädstil – ofta med en förkärlek för vintagekläder. I Sverige förknippas hipstern ofta med Södermalm i Stockholm. Men var finns småstadshipstern?
På CV:t ser Daniel Löfgren ut att uppfylla alla kriterier på vad som hittills framkommit om hipstern
Han är född på 80-talet och arbetar som Art Direktor på reklam - och mediebyrån Bartos Media i Nyköping. Man skulle kunna säga att det nästan ingår i hans jobb att vara hipster. Ändå frånsäger han sig bestämt titeln.
— En hipster ska nog faktiskt bo i Stockholm och vara lite yngre än mina 31 år. Men jobbmässigt måste jag helt klart vara lite "up to date". Arbetar man i reklambranschen måste man kanske till och med vara före hipstern, säger han.
Men är det inte just det som är att vara en hipster?
— Jo, kanske är jag en urtypisk småstadshipster rent jobbmässigt. Men jag klär av mig hipsterkläderna när jag går hem.
Hur skulle du definiera hipstern, rent fysiskt?
— Nu är jag ingen doktorand, utan utgår från mina egna fördomar om vad en hipster är. Men enligt mig har hipstern har en medvetenhet om hur det ser ut i världen, där ekologi är en trend och hur man minskar miljöpåverkan en annan. Rent fysiskt finns det en 40-talsprägel på urtypen av en hipster – en modern syn på manligt och kvinnligt som bottnar i gamla ideal. Könsrollerna är bortblåsta, samtidigt som man är lite mån att närma sig dem. Det finns en självklar jämställdhet där det är okej att odla skägg som man, samtidigt som det är okej att gå in på i de typiskt kvinnliga områdena och ägna sig åt bullbak i stället för att mecka bil. En hipster tar liksom förgivet att genusfrågan är jämställd.
En helt annan bild av hipstern ger journalisten Joachim Sundell. År 2011 skrev han en C-uppsats om "Hipsterism" vid Malmö Högskola. Enligt honom dök den första moderna hipstern upp i New Yorks innerstad 1999. Men man kan spåra hipsterismens ideologiska kärna till 80-talets individualism och konsumtionskultur. En New York-hipster var en person som alltid var först, som alltid visste vad som gällde – vad som var hippt. Hela livsstilen var liksom uppbyggd kring förkunskap av nya trender. Hippheten som eftersträvades var en speciell form av vit amerikansk medelklass och då liksom nu romantiserade man stereotypen av vit arbetarklass från en svunnen tid. Om det är 40-talet som gäller nu, var det 70-talet som gällde då. Hipster-männen bar vita nätlinnen, truckerkepsar, pilotglasögon, seglartatueringar och överdrivna mustascher som signalerade en svunnen tids snusksymbolik och amatörpornografi.
— Rörelsen var för konsumtion, för livsstilsromantik och för politisk inkorrekthet. Man gjorde sig till en imitation av vad som brukar kallas "white trash", en snuskig arbetare som stack i ögonen på borgerligheten, menar Joachim Sundell.
Runt 2004 når hipstern den status den har i dag. Skillnaden är att nu är allt tillåtet. Varje tänkbar popkulturell association kan utgöra en pusselbit av en hipsterns stil. "Cowboystövlar, indianfjädrar, 50-talsvintage, hiphop-kedjor av guld, tights, festivaltröjor med djurmotiv. Allt kan bli en statussfylld symbol" skriver Joachim Sundell.
En av Sundells slutsatser av den moderna hipstern är att således att hipstern vägrar associera sig med någon annan samhällsgrupp eller subkultur undantaget det egna jaget. Hipstern är därför en hyllning till egoismen.
Hur det här hänger ihop med bullbak och korvstoppning blir nu ännu svårare att svara på. Men på Medborgarskolan i Stockholm startade i början av den här veckan en hipsterkurs där det i kurspaketet bland annat ingår att "Göra din egen korv" samt "Introduktion i permakultur" alltså hur man odlar hemma för att bli självförsörjande genom att träd, buskar, örter och smådjur, exempelvis höns, samverkar och drar fördel av varandra.
— Det stämmer, vi har satt ihop ett paket för de som redan är hipsters och som vill bygga vidare på sin image, berättar Eva Levin, verksamhetsansvarig på Medborgarskolan i Stockholmsregionen. Samtidigt som hon poängterar att paketet är tänkt lite mer på skämt än allvar.
— Inför varje terminsstart tar vi fram underlag, exempelvis från SCB, som visar hur den urtypiska Stockholmsbon lever. Bland annat väljer många par att bo kvar i innerstan efter att de fått barn, därför har vi exempelvis startat en "Barn i staden-kurs". Sen började vi skämta om hur folk på Södermalm lever. Om hippierörelsen under 60-talet var väldigt kollektiv, är hipstern precis tvärtom. Därför tänkte vi att den individualistiska hipstern säkert vill imponera på andra att man gör sin egen korv, och odlar sin egen mat. Men då det ligger i en hipsters natur att inte erkänna att man är en hipster, kanske de inte ens vill gå på kurs.
Vad är din bild av en hipster?
— Jag tänker att de är smala och bleka och klär sig i kostymer med för korta ben och armar. Tjejerna ser ofta ostajlade ut. Som om de klivit upp direkt ur sängen, fast är ostajlade på ett stajlat vis.