Det man inte ser, det finns inte. Eller? När den stora, färgstarka graffitimålningen på nya högstadieskolan täcktes med en vägg såg kommundirektör Erik Carlgren och skolans projektledare Pasi Rönkkö det som ett smidigt sätt att lösa ett knivigt problem.
Att problemet knappast har fått en permanent lösning visade sig snart på ett annat av kommunens konstverk. En staty från 1954 fick som motreaktion det manliga könsorganet täckt av träskivor. Inkapslingen var gjord med omsorg och på det fejkade pressmeddelandet stod Nyköpings kommun som påstådd avsändare och sade sig arbeta på en ny konstpolicy som passade både kvinnlig och manlig nakenhet.
Graffittan/snippmålningen/vaginan på högstadieskolan rörde upp stormar på riksnivå när det blev känt att den skulle målas över i våras. Det beslutet, som sedan drogs tillbaka, hade fattats i hast av barn- och ungdomsnämndens ordförande, Cajsa Widqvist (S), och divisionschefen Krister Pettersson.
Eva Josephson är konst- och utsmyckningsansvarig i kommunen. Hon fick order om att be konstnären Caroline Falkholt att ändra sitt verk, men tyckte personligen att beslutet var felaktigt.
Själv är Josephson inne på samma linje som Statens Konstråds Inger Höjer Aspemyr, att man borde fråga Nyköpingsborna i allmänhet och eleverna i synnerhet.
– Man måste ta ungdomars liv på allvar, de har sett mycket värre saker än det här, säger Inger Höjer Aspemyr, som är intendent med uppdrag att förankra offentlig konst hos medborgarna.
Många, som inte själva har invandrarbakgrund, säger att man av hänsyn till andra kulturer borde låta ungdomarna slippa se målningen.
– Jag kan förstå de argumenten, men man borde fråga tjejerna själva om de mår illa av det här. Jag tycker självklart att det finns gränser för vad man ska visa, men den här bilden tycker jag inte är något problem med att ha på en högstadieskola. Det är värre med reklam i tunnelbanan, då man plötsligt har folks underliv rakt framför ansiktet, säger Inger Höjer Aspemyr.
Hon anser i stället att skolan borde utnyttja den unika möjlighet till diskussion som ges med hjälp av målningen.
– Det är ett fantastiskt ögonblick. Nu finns en plattform för att på ett naturligt sätt prata om genus och sexualitet, frågor som är aktuella på högstadiet. De som kapslade in den manliga statyn ställde verkligen frågan på sin spets. Det finns så mycket nakenhet omkring oss, men vi är inte vana vid att se det kvinnliga könet. Då tänker vi direkt på porr, men det behöver inte vara så.
I kommentarerna till SN:s artiklar anser många att det vore bättre med något trevligt, harmlöst motiv. "Rolla över och måla dit vackra blommor", skrev en man
Kanske var något neutralt också kommunens tanke när verket beställdes, även om det kan te sig obegripligt att ingen kollade i förväg vilka slags motiv Caroline Falkholt brukar arbeta med.
– Det är väldigt märkligt att de plötsligt inte förstår vad de har beställt. När vi på Statens konstråd gör beställningar vill vi alltid ha en skiss från konstnären som vi tar del av för att diskutera. Falkholt är en väldigt bra konstnär och mycket öppen med sitt konstnärskap, alltid redo att tala om det, säger Inger Höjer Aspemyr.
Ofta är det så att människor känner sig uteslutna om de påtvingas något som de inte ens betraktar som konst. Statens Konstråd har i uppgift att följa samhällsutvecklingen - vad som är provocerande konst eller inte varierar förstås med tiden.
Lars-Göran Ståhl (S), ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Gävle, har erfarenhet av att både värna konstens integritet och visa förståelse för medborgarnas perspektiv.
Han deltog nyligen i Statens konstråds panelsamtal som handlade om konst som skapar debatt.
I Gävle finns ett par konstverk vid infarterna till staden som fick stark kritik, en del befarade att deras lägenheter skulle sjunka i värde.
– Vi har haft medborgardialoger. När man läser på om tankegångarna kring ett konstverk, vad som låg till grund för det, så får man en annan förståelse för det. Men nu får diskussionerna bero till efter valet, säger han, och betonar att politiker ska hålla armslängds avstånd till besluten om konst och inte tycka till om vilka konstverk eller böcker som köps in.
I en artikel i SN från februari i år säger konstnären Rolf H Reimers att han förstår att det finns ett behov av fina, föreställande bilder. Men att det kanske inte nödvändigtvis är konst.
Eftersom många har reagerat på Caroline Falkholts verk borde det anses som väldigt bra konst, anser han, eftersom konstnärers uppgift är att få människor att se saker på nya sätt, kanske rent av tänka lite mer själva.
En intressant detalj är att Ivar Johnssons konstverk som täcktes för i veckan, statyn Prometheus utanför Nicolaiskolan, är gjord av samme man som står bakom verket Livets brunn i Skövde.
Riksdagsledamoten Monica Green tyckte 2012 att det konstverket, en man med piska och hjälm framför en naken, hukande kvinna, var kvinnoförnedrande. Kommunens konstchef hojtade att verket borde rivas.
Ett annat konstverk som väckt upprördhet och debatt är det gamla stationshuset i Vara. En tysk konstnär fick i uppdrag att göra om det till ett konstverk och bara tanken på att huset skulle förändras vållade ilska. Facebook-grupper, i likhet med Åkroksbevararna i Nyköping, rasade och ville att allt skulle förbli vid det gamla. Men så engagerades barnen i kulturskolan, konstvetare frågade om Vara-bornas åsikter och lyssnade verkligen på dem. Helt plötsligt hade motståndet vänt och konstverket, där huset målats helt blått och stora bumlingar ser ut att trilla ner från taket, fick allmän acceptans, ja, till och med gillande.
Invigningen blev pampig, folk klädde sig i blått och smaskade på små bakelser utformade som det blå huset.
Huruvida snippbakelser kan vara något för invigningen av nya högstadieskolan i Nyköping får vi låta vara osagt. Men Inger Höjer Aspemyrs råd till kommunens politiker och tjänstemän är solklart.
– Måla absolut inte över verket. Ta bort väggen och börja prata om det ni ser. All förändring är jobbig för människor, men man kan vända det till en stolthet för kommunen.