En misslyckad travare har blivit ridskolehäst. Pernilla Lövström och Irina Jörgensen har fått dammsuga den svenska marknaden efter hästar till sin verksamhet.
Det ska hoppas bana i ridhuset i Nyäng. Nerverna ligger utanpå jackan hos vissa av ryttarna och en del av hästarna känner av det. Blir lite extra taggade så att säga.
– Det är lite "special", säger Ellen Lövström och klappar egna hästen Bianca.
Hon rider både i Björnlunda, där stall Jörgensen har sin andra ridskola, och i Nyköping.
– Här behövs det inga handskar, säger hon och jackan åker snabbt av efter några uppvärmningsvarv.
Trots att ridläraren Irina Jörgensen driver Erlandsborgs ridskola i just Björnlunda, var det ingen självklarhet att hon och Pernilla Lövström skulle slå sig ihop och starta ridskola i Nyköping också.
– Vi bestämde oss sent att vi skulle hoppa på det. Och vi tackade faktiskt nej först på grund av personliga omständigheter. Min mamma var svårt sjuk i cancer och jag visste att hon inte hade långt kvar. Att starta upp en ridskola då kändes osäkert. Sen ringde Lasse (Persson, tidigare på Nyköping Arenor, red anm.) och frågade om han kunde göra något för att vi skulle våga hoppa på.
Det samtalet gjorde att diskussionerna drog igång igen i Björnlunda och till slut fick kommunen ett ja från duon. Trots lågkonjunktur, en höskörd som slog fel och en tid då ryttare funderade om de ens skulle lyckas behålla sin häst vågade Pernilla Lövström och Irina Jörgensen ta chansen.
Ella Lövström på Bianca tycker hoppning är lite extra.
Irina Jörgensen försöker förstå varför Bianca inte vill hoppa hindret med Ella Lövström. Vid nästa försök gick det betydligt bättre.
På frågan hur den här tiden har varit säger Pernilla Lövström "Allt mellan himmel och jord".
– Första frågan var "kan vi få tag på foder till hästarna?" Andra "kan vi få tag i hästar?". En ridskolehäst är inte lätt att hitta i dag och vi har fått leta.
Pernilla Lövström och Irina Jörgensen har dammsugit Sverige för att hitta fyrbenta partners. En kommer från Åre, en annan från Gotland. Sju köp har det blivit och två inlånade, totalt har verksamheten nu 30 ridskolehästar i Björnlunda och i Nyköping. För att hålla ned priserna har de köpt in en del unghästar och ridit in dem.
– Här är det lösdrift så alla hästar här måste fungera i flock. Och är det en häst som inte fungerat, en valack som tyckt att brudarna varit för snygga, så har vi kört hem honom till Björnlunda i stället. Men att ha hästar på lösdrift är positivt, speciellt för ridskolehästar. Det blir inget bråk när de kommer in i ridhuset.
När Pernilla Lövströms egna döttrar har lektion så är hon "bara" förälder. Det innebär bland annat att ta hand om jackor, filma och bygga hinder.
Det finns många planer för ridskolans framtid. "Vi kan växa lite nu också, stoppa in ett par till elever i de grupper som kommit lite längre" säger Pernilla Lövström. Men ska man växa mer behövs fler tider och fler hästar.
Lilly Lövström rider den egna connemaraponnyn Midde, son till Bianca och ganska rädd för nya saker.
Irina Jörgensen hjälper Ellen Lövström få Bianca att våga hoppa "vattenhindret". För de som är intresserade att se anläggningen och ridskolan är det Öppet hus den 1 maj. Det komemr att bjudas på prova-på-ridning, ponnyridning och blåbärshoppning.
Lilly Lövström på Midde, mamma Pernilla servar bredvid. "Det är viktigt att våra elever får testa att tävla. Vi lånar ut våra hästar och följer med dem ut på tävlingarna" säger Pernilla Lövström. Det var så hennes döttrar började tävla.
Hyran är satt till 338 000 kronor per år och då ingår el och skötsel av anläggningen. Pernilla Lövström vet att hyran inte är så hög, men att allt annat har kostat mycket pengar för dem.
– Lönekostnader, foderkostnader, hovslagare, veterinär ... det springer i väg pengar. Många säger att det är dyrt att rida. Men det är en större materialåtgång här än i fotboll. En häst kostar runt 100 000 kronor i inköp, plus sadel, träns, hovslagare var sjätte vecka. Och lägger vi till en träningstimme till i veckan över de 20 timmarna vi har, betalar vi bra för den eftersom vi är ett aktiebolag och ingen förening eller privatperson.
Varken Irina Jörgensen eller Pernilla Lövström tar i dagsläget ut någon lön. De har däremot fyra avlönade ridlärare – Emma Jörgensen, Emma Linde-Ejeblad (working equitation), Anne Ström, Mette Svarvare – och en stallskötare.
– I ett uppstartsläge i varje fall. Jag är glad att jag har ett heltidsjobb vid sidan om, ha ha. För mig är det här min hobby. Att ha häst är ett levnadssätt. Det här är inget 40-timmarsjobb, säger Pernilla Lövström.
Även i ridhuset är det varmt. Många av ryttarnas jackor åker av under lektionen.
Irina Jörgensen är utbildad ridlärare till nivå 3 som är den högsta.
"Nyköpings kommun har varit fenomenala bollplank. Deras vilja och strävan att det ska finnas en ridskola i den här anläggningen har varit otrolig. Hatten av för den satsning man gjort på en typisk tjejidrott. Det hade man önskat att fler kommuner gjort" säger Pernilla Lövström.
På båda ridskolorna är det 90 uppsittningar i veckan. En elev betyder en uppsittning.
Nyköpings ridskola kommer att anordna ridläger i sommar, från midsommar och framåt. Det finns fortfarande några platser kvar men annars har mycket fyllts enligt ernilla Lövström.
"Många tjejer blommar ut här. Hästar är magiska. Även om man kanske tycker att man är dålig på matte så kan man hästar och får ett självförtroende" säger Pernilla Lövström.
Stall Jörgensen har ett tvåårsavtal med kommunen men det finns många framtidsplaner. Att starta upp ridning för funktionshandikappade är ett av målen, att ha fler lektionstimmar dagtid för vuxna och pensionärer en annan.
– Vad som krävs är ett intresse. Just nu har vi en kille som har frågat om pararidning, men vi kan inte starta en grupp med en person. Men vi har hästar som klarar det. Men vi letar efter nya samarbetsformer. Hitta sätt att binda nya målgrupper till ridskolan och det tror jag att vi kan lyckas med.
Med tanke på att ni inte tjänar några pengar på ridskolan, varför extrabesväret?
– Jag hade ingen egen häst när jag var liten. Jag fick rida och hängde i stallet hela tiden. Och vad har det gett mig? Vem formades jag till där i stallet? Jag vill ge det vidare till nästa generation. Det blir rätt bra människor av hästmänniskor. Jag vill att fler ska få möjlighet att vara med hästar, jag vet själv hur bra jag mår. Sedan kommer det att stabilisera sig. Vi behöver inte göra så många jätteinvesteringar till.