Anna och Janne Doggsen brinner för sin hundverksamhet som ligger på gården Rödkärr utanför Simonstorp. Här poserar de med några av de egna hundarna.
"Åk 300 meter bakom ladan". SMS:et kommer från Janne Doggsen. Tillsammans med hustrun Anna driver han Doggsencenter på gården Rödkärr utanför Simonstorp. Det är dit vi ska.
En stor del av verksamheten består av att omplacera hundar, som av olika skäl inte är kvar hos sina ägare. En av dem är dobermannkillen Rex, som haft en tuff start i livet. Han tippas vara runt två år gammal och har nu vunnit Annas hjärta helt.
– Vi måste hitta ett nytt hem till honom. Han är en sån fantastisk hund, utbrister hon och går in i rastgård. Rex blir fullkomligt till sig av glädje, hoppar upp och ner och Anna får ta emot några rejäla pussar.
Anna Doggsen hoppas nu att omplaceringshunden Rex ska hitta ett bra hem. Och just nu är behovet av hem stort.
– Man blir så lycklig när man ser att han mår så här bra, tillägger hon.
Så har det inte alltid varit. Långt i från. Och det gäller många av de omplaceringshundar som hamnat här.
– Vi samverkar med myndigheter som omhändertar av olika skäl. Det kan vara hundar som misshandlats eller farit illa på annat sätt, eller ägare som blivit sjuka, förklarar Janne Doggsen.
Men omplaceringverksamheten handlar lika mycket om hundar vars ägare helt enkelt tröttnat på sin hund eller insett att tiden inte finns. Och här ser paret Doggsen en ökning i samband med pandemin.
– Många har suttit ensamma hemma och jobbat och då har det varit gulligt med ett litet sällskap. När det är dags att gå till jobbet igen ser de ingen möjlighet att ta hand om hunden längre. Eftersom man vill lösa problemet snabbt får vi frågan om omplacering, säger Anna och fortsätter:
– Vi har till och med fått telefonsamtal från veterinärer som står och ska avliva unga friska hundar. Då har vi i mån av plats hämtat dem.
Janne tillägger:
– Vi tar hand om de hundar som vi anser har en chans till ett nytt bra liv.
När hundarna kommer till gården blir det duschade och ordentligt rengjorda. Janne Doggsen visar den lilla duschanläggningen.
Att det i många fall blir ogenomtänkta köp beror, enligt paret Doggsen, på att det i dag är väldigt enkelt att köpa hund. Ett klick på nätet så är man hundägare.
– Okunnigheten kan också var stor, man köper på utseendet eftersom alla valpar är söta. Sen tänker man inte på hur det blir när hunden växer upp. Vad det är för typ av hund och vad den kräver, säger Anna.
Importhundar är också ett gissel, menar hon. Oftast saknas bakgrundsinformation. Det kan vara lätt att bli lurad.
– Så är det överlag om man saknar kunskap. Vi har fått in hundar med förfalskade stamtavlor. Hundar som ägare betalat dyrt för, säger Janne.
Den som väljer att omplacera sin hund överlåter ägarskapet till Doggsens. När det gäller omhändertagande är det myndigheternas avtal som gäller.
Hur länge hundarna blir kvar varierar. Under tiden testas de för att se hur de klarar ett socialt liv. När de är redo matchas de utifrån intresseanmälningar som kommit in.
Janne Doggsen visar träningsdelen på gården som bland annat används för att testa omplaceirngshundarna inför flytten till nya hem.
Och här finns flera solskenshistorier. Anna och Janne berättar om paret som kom för att köpa en omplacerad valp, men som inte kunde enas om vilken, så de tog två. Och kvinnan som köpte den omhändertagna vinthunden för flera år sedan och som fortfarande skriver och skickar bilder.
Men att jobba med omplaceringar är inte helt problemfritt. För bakom varje hund finns en ägare som kanske inte vill släppa taget.
– Man måste lära sig att förstå dem, konstaterar Anna.
Så är det dags att rasta den egna dobermannen Ben. En av de omplaceringshundar som blivit kvar på gården.
Janne och Anna Doggsen rastar Annas dobermannkille Ben, en omplaceringshund som fick stanna på gården.
– Jag kunde inte motstå honom, säger Anna medan Ben gör glädjeskutt i luften.