Det var en gång en kommun. De ägde en ishall som käkade upp kommuninvånarnas surt förvärvade skattemedel. Samtidigt ville man satsa på en konstgräsplan åt fotbollen. Mer pengar behövdes om monstret skulle stillas.
Vid slutet av 2006 kostade ishallen en miljon mer än vad plånboken tillät. 95 procent av underskottet berodde på elen. Några extra pengar sköts däremot aldrig till. 3,5 miljon kronor på reparation de senaste sju åren fick räcka tyckte politikerna. Nu behövde man en ny lösning. En privat aktör, kunde det vara räddningen från detta pengaslukande monster?
De som höll i ishallsaffären var Mats Klasson (C), då ordförande i kultur- och tekniknämnden, Henric Sörblad (M), då kommunstyrelsens ordförande och Gnestas högst ansvarige politiker och Markku Petäjäniemi, då kultur- och teknikchef.
Mats Klasson, sommaren 2007:
– Kostnaderna [för ishallen] är samma för alla, men kanske det dyker upp någon som är villig att bredda verksamheten, någon som har andra idéer och kan göra saker som inte kommunen kan.
I april 2008 var ishallen fortfarande i Gnesta kommuns ägo. Om ingen extern finansiär tar sig an hallen ligger ombyggnation nära till hands spekulerar kommunen. Andra sporter är inte lika kostnadskrävande. Dessutom slukade hockeyklubben mer än hälften av kommunens budget för föreningsstöd.
I slutet av året meddelades det dock att ishallen såldes till den lokala företagaren Per-Ola Stenbacks och det för ändamålet bildade bolaget Gnesta is och event AB. Han ville vara med och bevara hockeyn i Gnesta sa han till SN.
– Det kommer att bli bra för alla, sa Per-Ola Stenbacks.
Planerna var många. Det pratades om fler föreningar, mässor och konserter. Försäljningspriset landade på rekordlåga en krona. Trots att upprustningen nu blir den nya ishallsägarens problem så får Gnesta kommun fortfarande betala sammanlagt drygt 14,6 miljoner kronor för hallen i hyra utspritt på en 10-årsperiod. Det för att skolor och allmänheten ska få chans att utnyttja isen.
Men det hann bara gå tre veckor, sedan stoppades försäljningen eftersom den riskerade att bryta mot flera lagar, bland annat EG-rätten. Det var den låga prislappen, faktumet att kommunen skulle betala stora summor i hyra till en enskild företagare och att man inte tagit in anbud innan försäljningen som grusade planerna.
Gnesta kommun styrde om. Nu bestämde man sig för att ta in anbud på ishallen. Intresset var lågt.
– Det blir inte lätt att hitta spekulanter på en ishall, sa Markku Petäjäniemi dåvarande chef för kultur- och teknikförvaltningen, som nu har lämnat Gnesta kommun.
Två anbud kom i alla fall in. Ett från Gnesta Is och event på 25 000 kronor och ett från det Järnabaserade företaget Lpl förvaltning på 100 000 kronor.
– Båda företagens planer för ishallen och området var väldigt flummiga, säger Markus Sundsgård, hockeyklubben Gnesta IK:s ordförande i dag.
Och det är här någonstans som händelserna börjar som till slut ledde till revisorernas anmärkning. För ishallen såldes till slut till Gnesta is och event för 100 000 kronor. Gnesta is och events bud hade höjts.
– Men Lpl förvaltning fick aldrig chans att höja sitt bud eller ens veta att ett nytt bud lagts av Is och event, säger Markus Sundsgård.
Han är inte den enda som höjer på ögonbrynen åt hur affären hanterades. Tony Lundin på Lpl förvaltning och en Gnestabo bestämde sig tillsammans för att överklaga till dåvarande länsrätten, nuvarande förvaltningsrätten.
– Det här verkar ju ha gått till åt pipsvängen från kommunens sida. Man har inte ens tagit mitt fall i beaktande, det här ser ju ut som en förutbestämd försäljning till det andra företaget, sa Tony Lundin till SN i september 2009.
Han menade att Lpl förvaltning hade varit beredda att ge ytterligare ett bud, något man alltså aldrig gavs möjlighet till.
Henric Sörblad, dåvarande kommunstyrelsens ordförande för Moderaterna, säger i dag att han inte minns särskilt mycket av försäljningen, eftersom "det var mer en fråga för kultur- och tekniknämnden". Han minns inte heller att hela kommunstyrelsen fick en anmärkning av revisorerna men säger att det blev en rätt infekterad fråga politiskt och menade att dåvarande oppositionen ville använda sig av frågan för att vinna nästa val. Han kommer däremot ihåg att han var med och valde ut Per-Ola Stenbacks som köpare.
– De två anbuden som kommit in var anonymiserade. Kultur- och tekniknämnden hade satt ihop en referensgrupp av ekonomikunniga med anknytning till ishockeyns och fotbollens styrelser och en ekonom från orten. Det jag minns var att de två anbuden var väldigt lika, i princip identiska, och vi i gruppen resonerade att det egentligen inte spelar så stor roll. Det ena, som visade sig vara Stenbacks, hade några punkter mer så vi satte ett kryss på det, säger Henric Sörblad.
Skilde sig priserna åt?
– Som jag minns det var priserna lika också, om köpeskillingen var med men det borde den ha varit, eftersom vi kände att det inte var någon större skillnad mellan dem. Vi tyckte nästan att det var som att någon hade kommit på en idé och den andra hade kopierat det, så exakta kändes de.
Men Lpl förvaltning fick aldrig chans att höja sitt bud eller ens veta att ett nytt bud lagts av Is och event. Sten E Karlsson (MP) var förtroendevald revisor då och berättar att revisorerna kan ge kritik, en anmärkning eller i värsta fall kräva icke ansvarsfrihet för politikernas agerande i vissa frågor. I det här fallet landade det på att alla kommunstyrelsens ledamöter fick en anmärkning. Karlsson säger i dag att man borde ha riktat anmärkningen direkt till Henric Sörblad, som då var kommunens högst ansvarige politiker.
– I efterhand har vi funderat på om anmärkningen skulle vara direkt riktad till Sörblad istället. Det hade varit effektivare. Men kommunstyrelsen hade ju låtit Sörblad hålla på, det var därför anmärkningen gällde alla ledamöter.
Revisorernas kritik grundar sig bland annat på att det är samma personer som förhandlat fram det första kontraktet med Gnesta is och event, som sedan utvärderade de två anbuden som kom in när försäljningen fick tas om. "Oberoendet i en sådan situation kan ifrågasättas" skriver en utomstående revisor som också granskade affären. Det kan även ses som att Gnesta is och event haft ett övertag när anbuden skulle utvärderas eftersom företagets tidigare inblandning i affären kunde göra att de visste vad kommunen sökte hos en ny ägare.
Nu berättar även revisorn Sten E Karlsson, att Henric Sörblad ska ha föredragit Gnesta is och event som köpare.
– Han sa till oss när vi från revisionen talade med honom, "man säljer väl till den man känner". Vi tyckte det var vänskapskorruption. Tyvärr kom det aldrig på pränt men det fastnade hos mig.
Borde ni inte ha skrivit ner den kommentaren?
– Jag tog upp det flera gånger men mina kamrater ville inte gå med på det. Men jag står för det för jag kommer så väl i håg det.
Henric Sörblad förnekar att han skulle ha sagt något liknande.
– Skulle jag ha sagt det? Nej det låter... det låter jättekonstigt. Alltså jag kände inte Stenbacks alls innan detta. Det där låter som en efterkonstruktion faktiskt, det låter väldigt olikt mig att säga eller tycka en sån sak, säger han.
Sten E Karlsson tycker att Henric Sörblad åtminstone borde minnas att kommunstyrelsen fick en anmärkning.
– Men det ligger väl i hans intresse att glömma, det här är ingenting han har att vara stolt över. Jag förstår om han vill glömma, säger Karlsson.
Kritik kring affären kom också från politiskt håll när kommunen betalade för en vaktmästartjänst trots att ishallen nu var privatägd. Det ingick i avtalet, hävdade kommunen, och gjordes för att säkra isen under en övergångsperiod. Något som Socialdemokraterna motsatte sig och överklagade. Förvaltningsrätten slog fast att det var fel att betala för vaktmästartjänsten och att det inte fanns stöd i kommunallagen för en sådan sak. Däremot kunde inte beslutet överklagas eftersom man aldrig tagit något egentligt beslut i frågan då det saknades ett skriftligt avtal. I samma veva avslår också rätten överklagandet av själva försäljningen eftersom man inte anser att det är bevisat att försäljningen på ett otillbörligt sätt gynnat en enskild näringsidkare. Ishallen förblir på så sätt i Gnesta is och events ägo och kommunens kamp att bli av med den är över.
Senare samma år, 2010, tecknar Gnesta kommun ett nytt tioårigt avtal med Gnesta is och event. Då för en lokal i ishallen som ska bli ett gemensamt kansli för föreningarna i kommunen. Notan? 1,8 miljoner kronor. Även det här reagerar Socialdemokraterna på, som vid årets slut tar makten i kommunen.
Ishallen var nu dock någon annans bekymmer. Men säg den lycka som varar för evigt. Sinnesstämningen skulle snart bli en annan. Kommunchef Nils-Erik Selin minns när han tycker att stämningen blev kyligare. För sedan dammet från försäljningsstriden lagt sig uppstod nya konflikter. Den här gången är osämjan allt som oftast mellan Gnesta is och event, kommunen och till viss del även hockeyklubben.
– Jag tillträdde som kommunchef hösten 2009 och då hade man sålt ishallen på sommaren. Då kändes det som rätt beslut. Det var inför säsongen 2009/2010 när hockeyföreningen skulle förhandla fram avtal, som det om istid, som det började krångla på en gång, säger Nils-Erik Selin.
– Det är egentligen samma sak som det varit hela tiden, ishallsägaren är inte så intresserad av verksamheten som bedrivs utan det enda intresset som finns är att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Dåvarande kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande, Henric Sörblad (M), kommenterade förhandlingarna som Selin talar om så här då man äntligen nådde samförstånd sommaren 2010.
– Ibland har vi (kommunens politiker och tjänstemän reds. anm.) fått vara medlare mellan ägaren och klubben, det har känts som ett trasigt äktenskap där vi varit samtalsterapeuter.
Kommunchef Nils-Erik Selin är efterklok på flera punkter å Gnesta kommuns vägnar även om han själv inte deltog i arbetet med försäljningen eftersom han ännu inte var anställd vid kommunen.
– Man tänkte inte på att säkra upp i avtalet gentemot Gnesta is och event. Man borde ha gjort det med de åtaganden som den nya ägaren skulle leverera, det finns inte reglerat i köpekontraktet.
– De ambitioner som presenterades från Is och event lät jättebra. Tanken var att man skulle verka för att få andra aktiviteter också och nya hyresgäster för att kunna erbjuda ett bra avtal till ishockeyföreningen. Men ingenting har hänt. Och tyvärr finns detta inte nertecknat i ett avtal.
Det finns även ytterligare ett problem med köpeskillingen på 100 000 kronor, något som blev smärtsamt tydligt sommaren 2013 då kommunen försökte köpa tillbaka ishallen från Gnesta is och event.
– Man tänkte inte heller på att ishallen köptes för 100 000 kronor men när man från kommunens sida satte namnteckningen på avtalet ökade värdet på ishallen till kanske 7 miljoner kronor, säger Selin.
Det var i juni 2013 som Gnestas kommunfullmäktige bestämde att de ville köpa tillbaka ishallen. En månad senare gav man Gnesta is och event ett bud på 1 950 000 kronor. Det innebar en ökning med 1 850 procent i jämförelse med när kommunen sålde den. Och det ökade värdet beror just på att kommunen har förbundit sig att betala hyra till ishallsägaren under ett antal år.
– Det är ofta så att en byggnad utan hyresgäster inte är värd någonting. Det som sätter en byggnads värde är hyresintäkterna, säger Selin.
Gnesta is och event hade dock en annan summa i åtanke, närmare bestämt 10 miljoner kronor. Förhandlingarna strandade.
– Den lösning vi ser är att det blir en annan ägare men det går inte att hitta någon annan så länge ishallsägaren har en fullständigt orealistisk bild av vad hallen är värd. I efterhand hade det varit bättre att man inte sålt ishallen och kanske hyrt ut den till en entreprenör, säger Selin.
Att försäljningsförhandlingarna stannade upp har dock inte gjort att turerna också gjort det. I vintras bestämde sig kommunen för att frysa, deponera, en del av utbetalningarna till Gnesta is och event. Anledningen var att kommunen menade att man inte haft tillgång till alla utrymmen man betalar för och att dessutom funnits brister i brandskyddet. 20 procent av hyran frystes därför inne hos länsstyrelsen tills vidare. Ishallsägaren Per-Ola Stenbacks skrev då ett brev till kommunen där han menade att alla utrymmen funnits tillgängliga och att vissa brister i brandskyddet fanns redan när han köpte hallen. Något kommunchefen helt avvisar och kallar för "ren lögn".
SN har försökt att få till en intervju med Mats Klasson (C) som vid tiden för ishallsförsäljningen var ordförande i kultur- och tekniknämnden och var den som höll i frågan. Han är också en av få nyckelpersoner som finns kvar inom Gnesta kommun. I dag är han fullmäktigeledamot för Centerpartiet och blir vid maktskiftet ersättare för partiet i fullmäktige. Men trots bokad tid, flera påringningar och lämnade meddelanden har Klasson inte återkommit.
Henric Sörblad, kommunens då högste politiker, säger att han inte minns mycket av försäljningen och att han hade begränsad inblandning i den eftersom den enligt honom låg på kultur- och tekniknämndens bord.
Kommunstyrelsen ägde fastigheten och kommunfullmäktige var tvungna att godkänna försäljningen?
– Ja, så kanske det var.
Minns du om ni var nöjda med försäljningen?
– Det antar jag. Det fanns en orsak till försäljningen, men det låg på kultur- och tekniknämndens bord och det var där frågan dök upp först.
En annan central person är Per-Ola Stenbacks, ägare och grundare till Gnesta is och event. Han väljer oftast att inte uttala sig i frågan då han tycker att det inte ger någonting. Efter långt övervägande väljer han även den här gången att inte medverka.
Kommunchef Nils-Erik Selin har sedan länge tröttnat på situationen och konflikterna med Gnesta is och event.
– Det är väldigt besvärligt och suger mycket energi ur organisationen. Det finns vettigare saker att lägga tid och kraft på.
När hyreskontraktet går ut våren 2019 tror inte Nils-Erik Selin att kommunen kommer hyra in sig för ny istid.
– Då blir det ett tomt stort plåthus. I slutänden är det så klart en politisk fråga men jag har svårt att se att man kan motivera en sån hög kostnad.
....
Det blåser snålt ute på Södertuna slott när SN träffar hockeyklubben Gnesta IK:s ordförande Markus Sundsgård. Han är lika trött och frustrerad som alla de andra inblandade i den här historien. Helst av allt vill han bara ägna tid åt hockeyn, men mycket tid har gått åt till annat de senaste åren. Som förhandlingar om hyror och se till så ekonomin håller. Kommunchef Nils-Erik Selin spår att Gnesta kommun inte vill fortsätta hyra in sig ishallen när deras tioåriga kontrakt går ut år 2019. För hockeyklubben finns dock ingen sådan ljusning. Klubben måste ha en hall att spela i. Och i takt med att kommunens hyra till Gnesta is och event sjunker något för varje år blir konsekvensen att hyran för ishockeyklubben ökar säger Markus Sundsgård. Att kommunens kontrakt går ut år 2019 är inte heller något som kan påverka i positiv mening säger han.
– Det ger oss tvärt om mer oro. Då kommer vi troligtvis behöva stå för hela hyreskostnaden för hallen själv om det inte finns några andra hyresgäster, säger Sundsgård.
Han säger att klubben tagit stryk av åren som gått sedan försäljningen. Att ha kniven mot strupen inför varje säsong har gjort att spelare lämnat klubben och i hockeysverige har man undrat vad "de håller på med" säger Sundsgård. Ibland har även klubben hotats av nedläggning till följd av att ekonomin inte går ihop.
– Vi har försökt vända det och lägga allt fokus på sporten, men ryktet finns ändå kvar.