"Tänk igenom vad just du vill göra"
Planer efter studenten? Standardfrågan som nästintill är oundviklig nuförtiden. Det pirrar till lite och tankarna i huvudet snurrar mer än vanligt. Frågan är en påminnelse om att det är nära. Om sisådär sex månader står vi och viftar med våra mössor, gråter en skvätt och firar att skolan är finito. Dagen efter innebär vemod och panik för vissa medan andra vaknar upp med ett glädjetjut. Mina tankar färdas omedelbart till värme, frihet och äventyr. Planen stavas A-S-I-E-N och innefattar fem bästa tjejkompisar som ressällskap. Det är inte helt lätt att planera för tre månader på okänd mark, så därför har vi tagit hjälp av Kilroy – ett företag specialiserat på ungdoms-och studentresor. Mitt tips är att boka ett möte med en av deras reseexperter för att hitta de absolut bästa alternativen. Och innan du beställer flygbiljetten, tänk noga igenom vad det är just du vill göra. På min lista står volontärarbete, dykcertifikat, hiking, surflektioner, kajakpaddling och bad med delfiner. Kilroy erbjuder olika paketresor och tipsar om platser där upplevelsen blir som bäst. Gör ett stopp i Thailand för att ta dykcertifikat, åk till Bali och lär dig surfa eller res genom Vietnam och Kambodja för att upptäcka en annan kultur. Att resa är dyrt och speciellt om du har tänkt dig att göra massor av saker. Öppna ett sparkonto och se till att prioritera vad du lägger pengar på. Det är även viktigt att kolla upp vilka vaccinationer som behövs och vilka försäkringar som kan vara bra att ha. Efter den 13 juni 2014 ligger hela världen framför våra fötter. Och jag kan knappt vänta tills den dagen kommer.
Linn Lövgren
"Börja söka jobb redan nu"
Svävandes i ett molnhav 10 000 meter ovanför Kazakstan, på väg från Shanghai till Schweiz, är jag lyckligare än någonsin. Månen tronar stolt i höjd med oss, till höger. Till vänster står himlen i mörkrosa brand när solen går ned vid Arabiska halvön. Precis som alla andra har jag alltid drömt om att kunna flyga. Tanken på total frihet är överväldigande, liksom insikten att detta faktiskt är möjligt för mig idag i och med flygets utveckling och egna pengar. Att det är i stora stålfåglar, i ingens och allas land, som jag ska tillbringa året efter studenten, har det aldrig funnits någon tvekan om.
Jag är inte särskilt skoltrött och skulle kunna tänka mig att plugga vidare direkt. Men ett år på resande fot tror jag ger minst lika mycket som om jag skulle sitta i en föreläsningssal på UU, både vad gäller kunskaper och framtidsförberedande erfarenheter. Dessutom vill jag leva upp till förväntningarna som finns på oss 90-talister – att agera globe trotters och världsmedborgare. Det låter pretentiöst, men jag vill ha Sydamerika som kök, Afrika som vardagsrum och Asien som kontor – världen som mitt hem.
Många väljer att backpacka eller att göra flera korta spontanresor under sitt sabbatsår. Tyvärr tror jag inte att planeringsfreaket i mig skulle klara det, det behöver struktur. Min plan är därför att volontärarbeta i Indien under hösten, och vara au pair i Australien till våren. Emellan resorna hoppas jag kunna jobba mycket – ironiskt nog. Jobba för att kunna jobba. Men med det här upplägget får jag uppleva och lära känna världen ordentligt, samtidigt som jag kanske, kanske kan förbättra pyttelite av de skevheter vi läst om i skolan. En flygande start på vuxenlivet, och nytta och nöje kombinerat. Det är en 90-talist öde.
Mina tips till dig som tänker som jag:
– Börja söka jobb redan nu inför sommaren, och börja spara till dina resor.
– Jämför olika organisationers utbud av volontär- och au pairresor, och rådfråga vänner med erfarenheter. Det finns en uppsjö av organisationer och både priserna och kvaliteten varierar stort. Luras inte av snygga hemsidor.
– Tänk igenom din roll som volontär eller au pair ordentligt innan du bokar, båda innebär stort ansvar, tålamod och fördomsfrihet.
Lova Jansson
Norge blir språngbrädan ut i världen
När jag var liten ville jag bli delfinskötare. Denna dröm delade jag förmodligen med alla barn i hela världen som hade varit på Kolmården och sett deras delfinshow. När pappa förklarade att man var tvungen att studera marinbiologi för att bli delfinskötare dog mina drömmar pladask. Nä, marinbiologi lät ju jättetråkigt. Jag skulle bli skådespelare istället, och det var Elizabeth Swan i den första Pirates Of The Caribbean-filmen som inspirerat mig. Genom åren har jag drömt om att vara allt från inredningsarkitekt till Sveriges ambassadör utomlands. Jag drömmer fortfarande om alla möjliga yrken, bara det att drömmarna börjar krypa obehagligt nära nu. Snart måste drömmar bli till action, och jag har ju tusentals planer att genomföra innan jag ger mig in i universitets- eller yrkeslivet.
Till att börja med ska jag till Norge, tror jag. När jag berättar om mina framtidsplaner avslutas det oftast med ett tror jag. Jag vill inte börja studera direkt, dock har jag inga pengar för att resa, och jag tackar snällt men bestämt nej till ännu en sommar i Nyköping, så Norge kändes som en bra lösning. Därefter ska jag resa. Resa mycket, långt och länge. Jag har en hel hög av reseplaner som ligger och bearbetar i hjärnan och som måste finansieras.
När det kommer till tips är inte jag den ultimata tipsaren. Jag är ju lika orutinerad på det eftergymnasiala livet som ni andra studenter. Ett råd dock är att ta kontakt med människor som inte är lika oruttiga, människor som har bott och jobbat i det land du vill åka till. De kan bidra med hjälpsamma tankar och rekommendationer innan du far iväg. Är du inte exalterad? Det är jag! Exalterad för att upptäcka mina egna viljor. Jag vill nog inte bli delfinskötare, inte heller inredningsarkitekt eller skådespelare. Först ska jag till Norge, sedan till resten av världen, och där någon gång under vägen kanske polletten trillar ner.
Mica Helger
Kolla upp visumbestämmelser!
Genom mina tonår har jag gjort mitt bästa för att försöka fylla mitt rum, den oas hemma hos mig som bara tillhör mig och ingen annan, med alla möjliga ting. Saker för att få de femton kvadratmetrarna att kännas som en avspegling av mig och vem jag är. Aldrig någonsin har det dock känts så komplett, som för ett år tillbaka när min kära världskarta skruvades upp på väggen. För den största viljan och drömmen i mitt liv, har alltid varit och är fortfarande reselusten.
Nu kan vi räkna dagarna tills vi står där med studentmössan i högsta hugg och jag har redan börjat skriva reseplaner. Så min plan är att efter sommarjobbande; packa en väska (som med största sannolikhet kommer bli min dubbla storlek) och sätta mig på planet till andra sidan jordklotet, för att backpacka Sydostasien, Australien och Nya Zeeland. Det som lockar är spontaniteten och att utnyttja frihetskänslan till max. Att resa från land till land utan att veta vart man hamnar och när man kommer åka därifrån. Att ena morgonen vakna upp i en bungalow på en strand i Kambodja och att dagen efter träffa människor från hela världen på ett hostel i Vietnam. För en sak är säker, genom alla dessa år i skolan har jag låtit hjärnan varit diktatorn över mitt liv, men nu är det dags för hjärtat och magkänslan att ta över, om det så ska ske med hjälp av revolution.
Mitt allra bästa tips till alla framtida backpackers där ute; var noga med att kolla upp visumbestämmelser och vaccinationer till de länder du är intresserad av att besöka, men planera inte för mycket! Du har ingen chans att veta vilka platser du kommer gilla och vilka du inte kommer gilla förrän du faktiskt är där. En plan är bra, men ett strikt schema gör att backpackningen förlorar sin charm.
Sara Jändel
"Jag förväntas vidareutbilda mig"
För mig känns det som ett svart hål. Fast allt det svarta drar i mig, för jag har jättemånga idéer och tankar om vad jag vill göra men ingen aning vart jag ska börja och vilken väg jag ska välja. Vilket resulterar i ångest. Jag känner mig helt enkelt dålig för att samhället trycker på mig frågan vad ska du göra efter skolan? Och svaret gör mig ständigt ännu mindre. Eftersom jag förväntas att vidareutbilda mig i min framtid närvarade jag vid sacomässan (för ovetande: en mässa där olika vidareutbildningar presenteras). Jag slängdes fram och tillbaka och hittade inte någon presentabel väg för mig. I stället gick jag runt och raggade gratissaker för att stödja vårt konsumtionsförstörda samhälle (har dåligt samvete fortfarande). Jag gick hem med händerna fulla av påsar och ett ännu svartare hål mot framtiden. Trots att jag har vilja, målbild och motivation tar jag mig alltså ingenstans i sökandet av min framtid.
Nu rullar jag tillbaka bandet. När min farmor var ung lärde hon sig att bland annat sy och efter skolan hade hon inga krav på att bli något speciellt eller prestigefyllt som så många unga har idag. Visserligen var det med säkerhet inte enkelt då heller men jag vill poängtera vad som läggs på dagens ungdomars axlar, är det vettigt?
Jag har inte valt någon väg, det lär jag inte göra i snar tid heller men jag kommer att testa, utforska och söka. För om jag inte har testat på någonting så kan jag inte veta om det är den vägen jag ska gå. Jag vill inte att en person ska övertala mig till en framtid jag själv inte kommer vara lycklig i.
Jag vill uppleva härligheter och sorger och göra de där misstagen för att en dag vara säker på mitt mål, min egen väg, min framtid.
Jenny Johansson