I våras var timmermännen på plats vid Sankt Laurentii kyrka i Söderköping och högg till tre stockar till renoveringen av klockstapeln, som är från 1580-talet. De 154 år gamla trädstammarna ska hjälpa till att reparera klockstapeln. Under sommaren har stockarna torkat och nu är det dags att sätta dem på plats.
– Nu byter vi korstagen. 2,5 av stockarna kommer att användas. Det fungerar suveränt, berättar Jörgen Bredenius från T Ljungdahl Byggvård i Tranås.
I fyra år har han arbetat tillsammans med byggnadsvårdssnickare Max Lindroth från företaget Apan och Yxan. De båda arbetar främst med att restaurera kyrkor och kyrktak.
– Min grej är främst rep-biten. Jag klättrar upp i rep och fixar till. Vi jobbar mest med kyrkor, det kan vara allt från att byta tak till att förgylla saker. Jag klättrar mycket på fritiden också, det är kul att kunna kombinera jobb och nöje, säger Max Lindroth glatt.
– Rep är egentligen säkrare än ställningar. Jag hänger i dubbla rep och kan inte snubbla på något som man kan göra när man går på ställningar. Höjden vänjer man sig vid.
Men det är inte bara korstagen som ska bytas. Vid restaureringen går de igenom hela taket och byter alla näbbspån som behöver bytas.
– De har bytt spånen tidigare men då bytte de på fel sätt, säger Jörgen Bredenius.
Tusentals små näbbspån ska huggas och spetsas till för hand. Klockstapeln har 70 spån per kvadratmeter. Sedan ska de sättas fast en och en.
– Det är ett gäng spån som vi hugger till hemma i Tranås. Vi byter på alla ställen där vi ser att det behövs. Vi går över hela klockstapeln.
Stockarna som vinschas upp i rep är 18 meter långa. De har sparat en halv stock av dem som timmermännen högg till ifall den skulle behövas för andra lagningar. Stockarna, som är grunden i lagningen, var svåra att hitta. Man ville ha lokalt virke men det gick inte att hitta så långa och raka stockar. Mindre än en procent gammelskog finns kvar i Sverige.
– Gammelskogen är utrotad. Det är ett stort problem som alla stift måste tänka på, säger Mattias Hallgren från Traditionsbärarna i Karlsborg.
De hittades i den äldsta skogen i Linköpings stift. Att skicka stammarna till ett sågverk var inte aktuellt. Det blir inte samma precision som om arbetet görs för hand så i våras högg timmermän stockarna koniskt med en liten böj så att det passar in i klockstapeln.