Första intrycket av Oxelösund kunde ha varit bättre. Efter att ha flytt från militärdiktaturen i Chile fann sig Arturo Zorondo omringad av grönklädda soldater som precis hoppat ut ur ett par stora lastbilar som bromsat in framför Folkets hus. Att det rörde sig om en militärövning förstod han först en stund senare, när hjärtat redan satt i halsgropen.
- Jag har skrattat åt det många gånger efteråt, men då tänkte jag "ska jag bli fångad här, i Sverige?", säger han.
Under tiden från kuppen 1973 fram till flykten till Sverige 1987 blev han tillfångatagen, förhörd och torterad. Vid ett tillfälle greps han tillsammans med fyra av sönerna. För att plåga även dem torterades pappan i ett rum bredvid så att sönerna kunde höra hans vrål i takt med att strömstyrkan ökade eller brännmärkena efter cigaretterna blev fler. Då visste regimen ännu inte att han var kommunist, utan de ville bara få information om katolska kyrkan.
- Många av dem som gjort samma sak som jag bara försvann, konstaterar Arturo Zorondo.
Nu kan han inte tänka sig att bo någon annanstans än i Oxelösund. En lugn stad, bra för barnen att växa upp i, konstaterar han.
Men den första tiden hade han en fot i Chile och den andra i Sverige. De två äldsta sönerna, som var gifta och hade egna familjer, var kvar i Chile nästan ett år efter att pappa Arturo och de andra kommit till ett kallt Norden.
- Vi kom i januari och trodde att det alltid skulle vara så kallt i Sverige. Det kostade 25 kronor i minuten att ringa till Chile, inte som nu när man kan ringa gratis.
Eftersom de vuxna sönerna också var politiskt aktiva fick hela familjen samma möjlighet till asyl i Sverige. Det har betytt mycket för hur livet i Sverige kom att bli, tror han.
Språket, möjligheten att kunna jobba och att ha familjen nära, det är de bästa förutsättningarna för att invandrare ska integreras på ett bra sätt, anser Arturo Zorondo.
- Det är bra att man har möjlighet att läsa, men det vore bättre om det var lättare att börja jobba. Då blir man tvingad att lära sig språket. På vissa jobb måste man kunna bra svenska, annars kan det vara farligt. Men på många andra räcker det med att man förstår lite svenska.
Alejandra Garrido, Nyköping, håller med.
- Första tiden i Sverige satt jag och min man och pluggade flera timmar varje eftermiddag. Efter sex månader kunde jag gå till läkare utan tolk. Men det måste vara mycket svårare för människor som kommer från länder med annat alfabet och ingen vana att studera.
Inte heller att lämna sitt land var enkelt.
- Det var egentligen inte mitt val. Men min man flydde och jag ville att familjen skulle vara tillsammans. Jag växte upp utan far och ville inte att mina barn skulle göra det. Det är aldrig lätt att lämna sitt hus och sina släktingar, konstaterar Alejandra Garrido.
Hon tycker nu att det är viktigt att lämna det förflutna bakom sig, förlåta och försöka gå vidare. Inte uppmärksamma årsdagen av kuppen i all evinnerlighet, utan fokusera på nuet och de barn som växer upp.
- Bara så skapar vi en bra framtid.